Förfarandet kallas "artikel 7" då det beskrivs i artikel 7 av EU-fördraget. Europaparlamentet har inte röstat om några faktiska sanktioner mot Ungerns regering – den befogenheten har man inte. Istället fungerar omröstningen enbart som en avtryckare som utlöser förfarandet som beskrivs i artikel 7.
Hur kom det sig att Orbán förlorade center-högerns stöd i Europaparlamentet?
Ledamöterna från Orbáns Fideszparti tillhör Europeiska folkpartiets grupp (EPP) – den största gruppen i Europaparlamentet. Fram tills nyligen röstade EPP alltid enhälligt mot resolutioner som var kritiska mot Ungerns regering utav lojalitet till dess medlemmar.
Med tiden har vissa av ledamöterna i EPP blivit allt obekvämare med Orbáns angrepp mot rättigheter och demokratin, men bara dagar före omröstningen stod det fortfarande inte klart huruvida EPP:s ledning skulle ge honom sitt stöd. Istället beslutade sig ledningen för att stödja aktiverandet av artikel 7 mot den ungerska regeringen.
Ännu vet man inte vad som till slut fick EPP att rösta mot Fidesz. Orbán har under den senaste tiden format starkare band till auktoritära, populistiska partier som Polens Lag och rättviseparti och Italiens Lega Nord, som inte är del av EPP-gruppen. Det är troligt att Orbán hotade EPP:s ledning med att han skulle lämna gruppen och ta sina 12 ledamöter och gå samman med dessa auktoritära populister om EPP röstade för artikel 7. Men EPP bestämde sig för att syna hans bluff, och räknade med att Fidesz inte skulle vara villig att lämna den största politiska gruppen i Europaparlamentet. Dessutom är det möjligt att Manfred Weber, som leder EPP-gruppen i Europaparlamentet, kan ha sett omröstningen som en möjlighet att tysta sina kritiker. Weber vill bli nästa ordförande för EU-kommissionen efter Europaparlamentsvalet nästa år. Men han har tidigare kritiserats för att ständigt ta Orbáns parti, trots den senares grova kränkningar av europeiska värden. Weber kan nu peka på sin röst till stöd för artikel 7 som bevis på att han är villig att sätta efterlevnaden av grundläggande EU-regler över det partipolitiska spelet.
Så vad händer nu?
Nu kommer Ungern att sättas upp på agendan i ministerrådet. Det är i rådet som ministrar från samtliga EU-länder sammanstrålar. Artikel 7-förfarandet kommer antagligen bli långt och utdraget. Det krävs minst tre omröstningar vid olika steg inom rådet för att sanktioner ska kunna införas.
Steg ett
Tjugotvå av EU:s 28 regeringar måste rösta för ett uttalande där de enas om att det finns "en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter värden som anges i artikel 2" av EU-fördraget. Regeringarna i rådet får även ge den ungerska regeringen rekommendationer innan omröstningen sker.
Alla som känner till situationen i Ungern förstår att det inte längre är en fråga om risk, utan att läget i sig innebär en faktiskt kränkning av de värden som skyddas i artikel 2. Men det är ändå troligt att rådet kommer att inleda förfarandet med steg ett.
Det finns ingen begränsning för hur lång tid rådet kan ta på sig. Regeringarna kan besluta sig för att låta frågan fortsätta att ligga på deras agenda och dra ut på diskussionerna i flera månader. Vi har sett det ske med den polska regeringen, som även den ligger på rådets agenda under artikel 7.
Men varför skulle man tillåta förfarandet att fastna i den här fasen? Regeringar som vill skydda de värden som man slår vakt om i artikel 2 är oroliga inför att tvinga fram en omröstning då de inte är säkra på att de andra 22 regeringarna kommer att vara villiga att trigga artikel 7. Vissa regeringar är rädda att de kan stå näst på tur. De regeringar som är oroliga över läget i Ungern och Polen kommer eventuellt att låta frågan sväva i limbo så att de kan fortsätta de politiska diskussionerna i rådet utan att behöva fatta ett formellt beslut.
Steg två
Om rådets omröstning går igenom med den majoritet som krävs för att det ska gå vidare från den första fasen och situationen i Ungern förblir oförbättrad kan rådet besluta att gå vidare med steg två och ha ytterligare en omröstning. Denna gång måste de vara ense om att situationen i Ungern "allvarligt och ihållande" kränker grundläggande rättigheter och friheter. Men denna gång måste omröstningen vara enhällig (med undantag för det land som granskas, det vill säga Ungern).
Detta är den särskilt svåra fasen. Regeringar som är skeptiska inför användandet av artikel 7 kan kanske komma att ändra sig. Men Polen och Ungern har lovat att stå varandra bi och blockera omröstningen om saker ställs på sin spets. Experter har hävdat att rådet skulle kunna komma runt detta genom att rösta om båda länderna samtidigt. Det skulle utesluta dem båda från omröstningen så att de inte kan skydda varandra. Men det står inte klart om detta skulle vara möjligt rent rättsligt.
Steg tre
Om omröstningen i steg två går igenom men situationen ändå inte förbättras i Ungern kan rådet gå vidare till steg tre. Det är i den här fasen som rådet slutligen skulle kunna besluta om att införa sanktioner mot Ungern. Beslutet måste då gå igenom med "kvalificerad majoritet" – vilket i praktiken innebär 16 av 28 regeringar.
Sanktioner som tillåts under Artikel 7 omfattar samtliga åtgärder som fråntar landet en rättighet det fick när det gick med i EU. Det vanligaste exemplet som tas är att landet kan förlora sin rösträtt, vilket skulle hindra det från att delta i beslutsprocesser angående vilka lagar som EU bör stifta. Men regeringar får många olika typer av förmåner när de går med i EU, inklusive tillgång till EU-medel, fri handel inom EU:s gränser, möjligheten att flytta pengar och köpa och sälja tjänster varsomhelst inom EU, för att inte tala om rätten att delta i de hundratals möten där man beslutar om lagar och policy. En sanktion kan även vara något mer symboliskt, såsom att man slutar översätta EU-dokument till medlemslandets språk eller att man inte längre befordrar dess medborgare till högt uppsatta positioner.
Kan Europaparlamentets omröstning göra någon verklig skillnad?
Även om rådet påskyndar förfarandet hela vägen fram till den tredje fasen och inför sanktioner är det inte tydligt på vilket sätt detta skulle hjälpa i kampen för att få läget i Ungern på rätt köl igen. Omröstningen kommer några år försent. Vid det här laget är Ungerns medier nästan genomgående regeringsvänliga, kritiska röster från grupper som arbetar för att främja mänskliga rättigheter tystas, valsystemet har riggats till regeringspartiets fördel och den politiska oppositionen är oorganiserad. Om Ungern inte redan var medlem i EU skulle unionen genast ge sig in i kampen och börja ge stöd till oberoende medier, icke-statliga organisationer och oppositionspartier. Men Ungern är redan medlem i EU, och EU får inte lägga sig i sådana problem inom sina egna gränser.
Liberties har argumenterat att EU bör skapa en ny fond (Instrumentet för europeiska värden) för att ge stöd till aktivister inom EU – som man redan ger till aktivister utanför unionens gränser. Detta skulle bidra till att öka det allmänna stödet för rättigheter och demokrati. Men EU-kommissionen är inte pigg på idén.
Liberties har även argumenterat att EU bör dra in EU-medel till regeringar som kränker grundläggande värden. Kommissionen har tagit förslaget till sig och en ny lag väntar på rådets godkännande. Ungern är starkt beroende av EU-medel, så en nedskärning skulle tvinga regeringen att tänka om. Men EU måste hitta ett sätt att uppnå detta som slår till mot regeringen utan att skada oskyldiga medborgare. Liberties har föreslagit att EU skulle kunna ta över hanteringen av utbetalningarna av EU-medel för att se till att pengarna fortsätter att flöda till vanliga människor, men kommissionen tyckte inte att det var en god idé.