Det är tisdag morgon. Jag dricker dagens första kopp kaffe och min katt, Fritz, sjunger sin "Bli min frukost"-sång till fåglarna utanför fönstret. Jag är glad – det här är dagen då min första videokampanj lanseras. Jag har arbetat hårt med den. Särskilt med musiken – det var inte lätt att hitta något som passar videomontaget perfekt, och som är gratis att använda. Men det gjorde jag. En icke-upphovsrättsskyddad Can Can av Offenbach i YouTubes ljudboksbibliotek.
Så jag sitter på soffan i min favoritpyjamas, öppnar min jobbmejl och ser ett meddelande från vår tech-kille. Facebook tillåter honom inte att ladda upp videoklippet. Eller snarare, han kan ladda upp det men Facebook tar bort ljudet av upphovsrättsskäl.
Facebook anser att vi bryter mot någons rättigheter – fastän vi inte gör det.
Jag jobbar för Liberties, och Eva Simon, som leder vår upphovsrättskampanj, sitter mitt emot mig på kontoret. Jag har någon att gnälla till om mina problem. Hon säger att Facebook gör detta för att undvika att stämmas. Och att det kommer att bli ännu värre om EU:s nya upphovsrättsdirektiv går igenom.
Om jag ska vara helt ärlig så kände jag inte så starkt för den här upphovsrättsgrejen förrän nu. När Eva frågade igår om någon på kontoret ville bidra till kampanjen erbjöd jag mig inte. Jag kände inte för det – det finns så mycket annat att göra.
Men nu...
Är. Jag. Väldigt. Arg.
Jag hatar när tech-jättar eller regeringar lägger sig i mitt liv.
Upphovsrättskampanjen, nu kommer jag. Om du också hatar när andra lägger sig i ditt liv, skicka vårt brev!
PS: I slutändan ordnade det sig – vi fick möjlighet att förklara att vi inte kränkte någons upphovsrätt. Men denna möjlighet kommer inte finnas i framtiden, om vi inte gör oss av med vissa av bestämmelserna i upphovsrättsdirektivet.
PS2: Se mitt videoklipp "99 Easy Recipes for Disaster" på YouTube eller Facebook. Det är fantastiskt. Särskilt med musiken på.