Pride och fördom: sexarbetare exkluderas från Budapest Pride

Pride-rörelsen handlar om att bekämpa social utfrysning och diskriminering - men vad händer om Pride-organisatörerna själva exkluderar och diskriminerar mot de som är i störst behov av stöd - HBTQ-sexarbetare? Det här hände i Budapest...
Uppdraget som vår organisation, Rights Reporter Foundation, arbetar mot är att förespråka mänskliga rättigheter för utsatta grupper, som till exempel drogmissbrukare och sexarbetare, huvudsakligen genom att utbilda allmänheten genom artiklar och videoklipp online.

Vi var därför mycket glada över att acceptera en inbjudan från Budapest Pride. De bad oss att delta i videoteamet vars uppgift det är att dokumentera potentiella människorättsövergrepp under paraden, som i år skedde den 2 juli.

Tyvärr varade vår glädje inte länge. Vi fick veta att Pride-organisatörerna hade valt att stryka en workshop om sexarbete som organiserats av Ungerska föreningen för sexarbetare och Transvanilla Transgender-föreningen från programmet. Enligt Pride-organisatörerna innebär workshopen ett hot mot Budapest Pride, eftersom den föreslår att sexarbete kan vara ett frivilligt yrke, fastän det i verkligheten är en institution som bygger på patriarkaliskt förtryck.

Ungerska kvinnoföreningen var vänlig nog att erbjöd sig att vara värd för workshopen om sexarbete efter att den dömdes ut av Pride, och vi producerade en kortfilm om evenemanget!

Du måste acceptera inställningarna för funktionskakor för att kunna ta del av det här innehållet.

Vi var inte alls glada över meningsskiljaktigheterna, och avstod ifrån att delta i videoteamet.

Även om vi skulle se på alla sexarbetare som offer för våld och utnyttjande, som tvingas till att delta i sexarbete, skulle det vara absurt att vägra lyssna på personer som berättar om sina egna erfarenheter, från sina egna synvinklar.

Hemlöshet orsakas ofta av socialt utnyttjande - men vi skulle inte exkludera hemlösa personer från det offentliga samtalet, även om de inte såg sig själva som offer. Att tvinga in sexarbetare i en maktlös offerroll är ett tecken på en väldigt nedsättande inställning, och leder oundvikligen till ytterligare stigmatisering.

Är det etiskt att neka de personer som påverkas mest rätten att tala, bara för att vi anser att de inte ser på situationen på rätt sätt?

Ni kan komma till workshopen och argumentera mot deras synpunkter, ni kan försöka ge en röst till de som är underrepresenterade, ni kan synliggöra andra perspektiv genom att tillåta andra grupper att organisera en workshop - men ni kan inte legitimt ifrågasätta äktheten i deras erfarenheter och neka dem möjligheten att berätta om dem.

'Inget om oss utan oss'

Organisatörernas andra argument - att de endast skulle gå med på en workshop där flera olika synvinklar finns representerade - är lika svagt. Förra året tillät man en paneldiskussion om feministperspektiv på sexarbete. Den inkluderade uteslutande förbudsivrande akademiker, utan någon som representerade sexarbetarna.

Om vi tar principen "inget om oss utan oss" seriöst är det precis lika oacceptabelt att inte bjuda in några sexarbetare till en workshop om sexarbete som det skulle vara att organisera en konferens om kvinnors rättigheter och vägra bjuda in kvinnor att delta.

Sexarbetare spelade en riktig roll i Pride-rörelsens begynnelse, när trans-sexarbetare organiserade upplopp mot polisen i protest mot våldsamma övergrepp år 1969. Enligt vissa framställningar kastades den första tegelstenen av en latino trans-sexarbetare, Sylvia Rivera, som senare grundade STAR (Street Transgender Action Revolutionaries) och bidrog till HBTQ-medborgarrättsrörelsen på 70-talet. Rörelsen för HBTQ-personers rättigheter och rörelsen för sexarbetares rättigheter är oskiljaktigt sammanflätade.

Social orättvisa

Samma principer ligger till grund för båda rörelserna: individens rätt till sexuellt självbestämmande, rätten till ett ostört privatliv som inkluderar sovrummet, och rätten att vara fri från diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.

Unga HBTQ-personer påverkas ofta oproportionerligt av hemlöshet, fattigdom, arbetslöshet och social utestängning, mer än deras cis-/heterosexuella jämlika. Det gör att många söker arbete inom sexindustrin. En avsevärd andel av transpersoner är sexarbetare, och den överväldigande majoriteten av transfobiska mord begås mot trans-sexarbetare.

Om vi misslyckas med att lyssna på sexarbetare exkluderar vi en betydande andel av transpersoner från det offentliga samtalet om deras öde.

Detta innebär inte att man bör avfärda de tydliga sociala orättvisorna inom yrket - sexarbetare utsätts för många olika typer av utnyttjande och övergrepp. Men det betyder inte heller att majoriteten av sexarbetare är hjälplösa offer för människohandel, okunniga, osjälvmedvetna produkter att köpas och säljas.

Sexarbetare faller ofta offer för dubbel stigma och dubbla övergrepp, just eftersom samhället stigmatiserar och staten kriminaliserar samstämmande utbyte av sexuella tjänster, och gör ingen åtskillnad på människohandel och sexarbete. Kunderna på Stonewall Inn gjorde inte bara uppror mot diskriminering mot HBTQ-personer - men också mot nedsättande attityder till sexarbete.

Video: Istvan Gabor Dakars

Källa: Drugreporter.net