Negativa upplevelser som innefattade operation med ryggmärgsbedövning, för att kontrollera förlossningssmärtor, vid Jamila Hnilicovas första förlossning ledde henne att bli mer intresserad av kvalitén på förlossningsanstalter och de operationer som genomförs.
Inför sin andra förlossning ville hon granska fullständig statistik över samtliga inrikes institutioner av den här typen. "Jag ville veta hur vanliga komplikationer efter ryggmärgsbedövning var. Jag fick veta att sådana uppgifter är nästan omöjliga att tillgå, och att man dessutom inte ens kan tillgå den mest grundläggande informationen om vård vid förlossningsanstalter," förklarade hon för nyhetssidan Lidovky.cz.
Hon var intresserad av det totala antalet födslar, kejsarsnitt, och episiotomier som ledde till skador på bäckenbotten eller livmoderhalsen, samt antalet födslar som ledde till liknande problem. Hon ville också veta hur många av dem som var tångförlossningar. Den här informationen borde ha hjälpt henne fatta beslut om var och hur hon skulle föda sitt andra barn.
Förbjudet att 'snoka runt' om sjukhusstatistik
Men Institutet för hälsoinformation och -statistik (IHIS) fortsatte att neka tillgång till informationen under nästan två års tid, åtminstone i dess helhet — för en avgift fick Hnilicova tillgång till en anonymiserad sammanfattning. Trots att detta bekräftade hennes antagande om att det var stora skillnader mellan olika sjukhus kunde hon inte få en omfattande bild av situationen utan institutionernas namn. Inte ens hälsoministern, den högsta myndigheten, kunde hjälpa henne i frågan.
"Jag tror att de inte vill att någon ska snoka runt om detta, kanske är det alltför stort tryck från förlossningsläkarna," sade Hnilicova.
Berättelsen om misslyckandet med att tillgå information började vid slutet av år 2014, när Hnilicova blev tillsagd av en tjänsteman att hon behövde godkännande från förlossningsanstalterna för att tillgå informationen, trots att hon lovats att det skulle vara möjligt utan sådant tillstånd.
I januari år 2015 registrerade hon en officiell efterfrågan, i enlighet med den tjeckiska offentlighetsprincipen. IHIS nekade hennes efterfrågan, och hänvisade till lagen om statliga statistiktjänster och hälsovård. Myndighetens tjänstemän hävdade specifikt att det gällde konfidentiell statistisk och personlig information som inte kan lämnas ut i samband med namnen på sjukhusen utan deras godkännande.
"De förklarar det, bland andra anledningar, genom skyldigheten att skydda individerna. Det är klart att de inte kan ge ut detaljerad information, till exempel om att 'fru Smith' födde under si och så omständigheter. Men jag ville aldrig tillgå den informationen. Jag bad bara om namnen på förlossningsanstalterna och deras statistik," sade Hnilicova.
Kampen för ett välgrundat beslut
Tillsammans med sin advokat, Zuzana Candigliota, som länge har arbetat för föräldrars rättigheter, har Hnilicova även uppmärksammat IHIS:s andra underliga argument. "Klaganden har en konstitutionellt säkrad rätt till information," hävdar Candigliota, som samarbetar med Förbundet för mänskliga rättigheter.
Hnilicova påpekade även att information om ingrepp som utförs på förlossningsanstalter är "nödvändiga för [kvinnors] fria och välgrundade beslut" och kan förbättra hälsovårdens kvalité. Advokaten överklagade sedan beslutet och skickade vidare frågan till hälsodepartementet, som gick med på att granska situationen igen.
Hnilicova väntade i månader på svar, men hörde ingenting. "Efter sju månader fick jag veta att ett brev från departementet hade försvunnit någonstans på vägen. Det lustiga är att institutet och departementet ligger i samma byggnad," berättar hon med ett desperat skratt.
Skyddar folkhälsan?
Men i juli år 2016 fick hon slutligen ännu ett negativt beslut från hälsodepartementet. "Klagandens rättighet begränsas för att skydda andra personers rättigheter och friheter, samt skyddet av folkhälsan," förklarade Jan Bacina, chef för hälsodepartementets juridiska avdelning, i ett tio sidor långt dokument. Enligt honom hade IHIS fattat rätt beslut när man inte godkände Hnilicovas informationsbegäran.
Texten förklarar också att granskning av statistisk information när man väljer medicinsk anstalt kan vara vilseledande: "Det enkla faktum att ett särskilt sjukhus till exempel har genomfört statistiskt fler kejsarsnitt än andra, speglar inte vårdgivarens kvalité. Större vårdgivare kommer, logiskt sett, ha fler sjukliga födslar, vilket innebär att fler medicinska ingrepp utförs."
Hnilicova är inte nöjd med en sådan förklaring. Hon och hennes advokat planerar att vidta ytterligare åtgärder. "De kommer att riktas mot hälsodepartementet på grund av deras olovliga beslut," säger Hnilicova.