I teorin ska en signatur räcka. Tyvärr visar de senaste 20 åren att rumäner inte vet hur de ska vända sig till sin ombudsperson, och att ämbetet inte lägger särskilt mycket kraft på att sköta sitt jobb.
I Rumänien hör man ofta att människor säger: "Vi är europeiska medborgare och har rättigheter." Sådana ord uttrycker oenighet med eller förargelse mot politiker, personer i maktpositioner, eller andra grupper, för deras handlingar.
Men vad skulle hända om vi strök ordet "europeisk" från meningen? Rumäner skulle kunna säga: "Vi är medborgare och vi har rättigheter." De skulle definitivt ha rätt. Vi vet alla att de har rättigheter som medborgare i Rumänien. De här rättigheterna står inskrivna i de allra första raderna i konstitutionen, i sektion två - "Grundläggande rättigheter, friheter, och skyldigheter."
Låg medvetenhet
Många medborgare är omedvetna om att rättigheterna i konstitutionen kan upprätthållas med hjälp av klagomål till den institution som, enligt konstitutionen, har just detta som sitt mandat: Ombudspersonens ämbete.
"Ombudspersonen utnämns för att skydda personers rättigheter och friheter under en mandatperiod på 5 år," säger konstitutionen. Ännu färre medborgare är medvetna om att om någon av deras rättigheter skulle kränkas av offentliga myndigheter - såsom rätt till hälsa, eller rätten till offentlig information från lokala och centrala regeringar - kan de söka rättvisa genom ombudspersonen, innan de vänder sig till domstol.
Detta är anledningen till att Föreningen för försvar av mänskliga rättigheter i Rumänien (Association for the Defense of Human Rights in Romania) - Helsingforskommittén (APADOR-CH) och två andra rumänska icke-statliga organisationer har arbetat med ett projekt de senaste två åren. Projektets syfte är att popularisera ombudspersonens ämbete, vilket även skulle bidra till att göra institutionen mer effektiv.
Att lyssna på folket
De icke-statliga organisationerna utvärderade ombudspersonens arbete, jämförde det med andra, likanande institutioner i Europa, och försökte förstå vad som fungerar och inte fungerar, och hur ämbetet bäst kan organiseras. Projektet drar upp riktlinjer för områden där de icke-statliga organisationer tyckte att arbetet kunde förbättras och, allra viktigast, uppmanar människor att vända sig till ombudspersonen när deras rättigheter har blivit kränkta.
Under de senaste två veckorna har de icke-statliga organisationerna rest till alla rumänska städer med lokala kontor för ombudspersonen - Pitești, Ploiești, Oradea, Iași, Alba Iulia, Timișoara, Brașov, Suceava, och Cluj. Där talade de med medborgare om ombudspersonens mandat.
Organisationerna samlade idéer och lyssnade på åsikter om hur institutionen bör och inte bör fungera. Vissa uttryckte negativa åsikter, såsom "det fungerar inte," "det är politiserat," eller "vi borde stänga ner det." Andra var positivare och sa: "Vi behöver en jurist som utnämns av folket för det är vad ämbetet ska vara - folkets sakförare." ("Folkets sakförare" är en ordagrann översättning av ombudspersonens titel på rumänska.)
Folkets bild av ämbetet
Slutsatsen som drogs är att oavsett fördelar och nackdelar så upplever folket ett behov av att ombudspersonen engagerar sig mer i problemen i det rumänska samhället, där regeringen utfärdar undantagsförordningar även fastän det inte råder kris och hälsovården har många brister.
Ämbetet har funnits i Rumänien i nästan 20 år, men dess rättsliga regelverk har förblivit så gott som oförändrat. Den omåttliga politiseringen av institutionens ledning har bidragit till att allmänhetens bild av ämbetet urholkats permanent, såsom var fallet med den nationella TV-tjänsten. Färre och färre medborgare litar på dess duglighet och verkningsfullhet.
Rumäner behöver en verkningsfull och effektiv ombudsperson. Effektivitet kan mätas i ämbetets bibehållna engagemang i samtliga klagomål som lämnas in av helt vanliga medborgare, som borde ha tillgång till tjänsterna för en reducerad kostnad.
Eller, som någon sade under ett möte i Timișoara: "Hur många signaturer krävs för att övertyga ombudspersonen att göra någonting, att engagera sig?" Allt som krävs är att en medborgare skriver under ett klagomål och lämnar in det. Och medborgare måste lämna in klagomål varje gång deras rättigheter kränks.
Och eftersom vi är medborgare och har rättigheter vill vi bjuda in dig att läsa mer om projektet på drepturicivile.ro.
Michaela Pop har en examen från Juridikfakulteten vid Universitetet i Bucharest, och en masterexamen i Offentlig kommunikation från Nationella försvarets universitet (National Defense University). Hon har arbetat med civila organisationer sedan 2014, med fokus på mänskliga rättigheter, särskilt yttrandefrihet. Hon började arbeta med i APADOR-CH under 2015.