Spanien tar ett steg tillbaka från reform av munkavelslag

Den nya regeringens planer på att reformera den ökända "munkavelslagen" kommer inte i närheten av att tillfredsställa människorättsförespråkares och spanska medborgares förhoppningar.

Optimismen var stor i somras efter att Spaniens nya regering lovat att göra betydelsefulla förändringar i lagen om medborgarsäkerhet, ökänd som "munkavelslagen" på grund av de allvarliga gränser den sätter för yttrande- och mötesfriheten. Men den optimismen har ebbat ut nu när reformprocessen går framåt. De rådande lagförändringarna och förhandlingarna i parlamentet kommer att lämna intakta de delar av lagen som innebär de största begränsningarna av folkets mänskliga rättigheter.

Hur vi hamnade här

Lagen om medborgarsäkerhet lades fram som förslag år 2013 av regeringen under dåvarande premiärminister Mariano Rajoy, vars högerparti åtnjöt majoritet i båda kamrarna i parlamentet. Till ytan verkade lagen vara ämnad att förbättra folkets trygghet och skydda den allmänna ordningen. Men i verkligheten var den till för att hjälpa Rajoys parti tysta oliktänkande under en tid då demonstrationer mot regeringens åtstramningspolitik svepte över landet. Istället för att svara på folkets krav och behov när det verkligen behövdes valde regeringen att slå ned på folkets rätt till fredliga offentliga demonstrationer.

När lagen trädde i kraft år 2015 kom motreaktionen snabbt. Tiotusentals medborgare höll stora demonstrationer utanför kongressen och andra byggnader i Madrid, ofta klädda i blå munkavlar eller med tejp över munnen för att peka på den effekt lagen har på yttrandefriheten. Kritik kom även från det internationella människorättssamfundet. I februari år 2015 utfärdade fyra av FN:s särskilda rapportörer (för rätten att delta i fredliga sammankomster, för främjande och skydd av yttrandefriheten, för främjande och skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i kampen mot terrorismen, och för människorättsförsvarare) ett gemensamt uttalande mot munkavelslagen, som de sa "straffar ett stort spektrum av handlingar och beteenden som är avgörande för nyttjandet av denna grundläggande rättighet, och därmed skarpt begränsar dess åtnjutande" och "till onödig och oproportionerlig grad begränsar grundläggande friheter såsom det gemensamma nyttjandet av åsikts- och yttrandefriheten i Spanien."

Även Liberties medlem Rights International Spain (RIS) har varit väldigt kritisk inför lagen, ända sedan den introducerades som ett lagförslag. RIS pekar specifikt, men inte uteslutande, på begränsningar av människors rätt att spela in polisen, av offentliga demonstrationer och av fredliga avbrott av officiella handlingar som aspekter som behöver hävas för att skydda folkets rättigheter.

Vad är det för fel på reformplanerna?

Den sittande regeringen verkar ämna lämna många av lagens mest problematiska delar intakta. Lagen mot att fotografera eller filma poliser skulle från början ha upphävts, men nu verkar det som att den sannolikt kommer att stanna, åtminstone i någon form. Det finns inget skäl för det. Att fotografera eller filma poliser i tjänst är ett av de bästa sätten att ställa de som missbrukar sin makt till svars för sina handlingar. Och det finns ingen vettig anledning för en yrkeskår som existerar för att skydda folket att ställa sig mot åtgärder som passivt och på fredlig väg stärker ansvarsskyldighet och insyn. Om någon skulle missbruka en bild av en polis på ett sätt som skadar den polisen skulle dessutom rättsliga mekanismer som existerade långt före munkavelslagen straffa lagbrytaren.

Andra problematiska aspekter som kan komma att bli kvar inkluderar förbudet mot fredliga sammankomster framför kongressen eller senaten medan de sammanträder och förbudet mot spontana sammankomster. Båda förbuden kränker folkets grundläggande rätt till mötesfrihet. Parlamentet och andra offentliga byggnader är precis de platser framför vilka folket bör kunna klaga på sin regering. Jag skulle knappast gå till en skoaffär för att klaga på den kebab som höll mig uppe hela natten över toaletten. Staten har en skyldighet att skydda sådana demonstrationer, även om de sker spontant. FN:s särskilda rapportör för rätten till mötesfrihet har rekommenderat att alla stater uttryckligen "erkänner" spontana sammankomster "i lagen".

Ytterligare ett problem med munkavelslagen är att den på ett oerhört vagt sätt straffar störandet av officiella handlingar, vilket inkluderar allt från fotbollsmatcher till vräkningar. Lagen säger att:

"Handlingar med syfte att förhindra en myndighet, en offentligt anställd eller ett officiellt företag från att legitimt utföra sin roll, efterfölja eller genomdriva förvaltningsrättsliga eller juridiska överenskommelser eller beslut, givet att de sker utanför rättsligt etablerade förfaranden och inte utgör ett brott."

Men vad är en sådan handling? Detta fastslår inte lagen, vilket lämnar polisen med alltför mycket makt att agera och göra egna bedömningar. Detta innebär att lagen ofta tillämpas på ett sätt som straffar fredligt och legitimt uppförande i ett demokratiskt samhälle. Och det är lustigt att detta förbud existerar överhuvudtaget – vilket värde ämnar det att skydda? Copa del Reys helighet?

För alla dessa brott ålägger munkavelslagen absurda böter. Med hjälp av data från inrikesministeriet har Amnesty International räknat ut att staten har gripit i genomsnitt 80 personer om dagen under denna lag, och tjänat minst 25 miljoner euro på resulterande böter. Det är faktiskt något överraskande att denna siffra är så låg med tanke på de förbluffande höga böter som lagen föreskriver: mellan 30 000 och 600 000 euro för att delta i en demonstration som inte fått godkännande i förväg; mellan 600 och 300 000 euro för att försöka förhindra en vräkning; upp till 30 000 för "bristande respekt" mot poliser. Dessa siffror är inte bara stränga, de är grymma.

Än finns det tid

Det är inte försent för regeringen att lyssna på medborgare och förespråkare av rättigheter och införa reformer som faktiskt förbättrar människorättssituationen i Spanien. Det råder inga tvivel om att munkavelslagen har varit ett uselt misslyckande, både i det cyniska syftet att tysta kritiska röster och i syftet att öka medborgarnas säkerhet.

"Även om lagen aldrig skulle ha antagits från början och därmed bör förringas är denna reformprocess av lagen om medborgarsäkerhet en god möjlighet för den lagstiftanden makten att säkerställa att man rättar sig efter internationella normer om yttrandefrihet och rätten till fredliga sammankomster," säger Lydia Vicente, chef för Rights International Spain.

Om lagstiftare implementerar RIS:s rekommendationer kommer dessa att hjälpa skydda folkets grundläggande rättigheter i landet utan att offra allmänhetens säkerhet.

Än är det inte försent att höja våra röster och ändra reformens innehåll och riktning.

Du måste acceptera kakor från tredje parter för att kunna ta del av det här innehållet.