#MeAndMyRights: Vad är massövervakning?

'Massövervakning' har skapat många nyhetsrubriker den senaste tiden. Senare artiklar i serien kommer att förklara varför denna praxis är ett sådant problem. Men för att förstå varför massövervakning är så farligt måste vi först förklara vad det är.

Enkelt uttryckt hänvisar massövervakning till när myndigheter samlar in en ofantlig mängd information om vad ett stort antal människor har gjort med sina telefoner, datorer eller andra "smarta" enheter på nätet. Ibland, under en utredning, har polisen en lista över specifika misstänkta som man har bevis på kan ha varit inblandade i ett brott. För att samla bevis kan polisen avlyssna de misstänktas telefoner, sätta upp kameror utanför deras hem eller arbetsplatser, förfölja dem eller läsa deras meddelanden och e-post. Detta kallas "riktad spaning" eller "personspaning" eftersom den är inriktad på en specifik person som misstänks ha begått ett särskilt brott. Så länge det finns skyddsmekanismer som säkerställer att myndigheterna endast använder dessa befogenheter mot genuina brotts- eller terrormisstänkta tillåts denna typ av inskränkning av privatlivet under existerande människorättslagstiftning. Det är ett extremt effektivt sätt att samla in bevis, men det kräver även stora resurser i form av personal och pengar att oavbrutet övervaka en misstänkt.

I motsats till personspaning är massövervakning inte inriktad på särskilda individer. Massövervakning hänvisar till när hundratusentals eller miljoner bitar av information samlas in varje dag i ett givet land om hundratusentals eller miljoner människor. Till exempel: alla e-postmeddelanden som skickas från Spanien till Storbritannien, eller alla telefonsamtal från USA till Frankrike, eller alla hemsidor som besöks av alla invånare i Bulgarien. Ibland samlas denna information in av telekom- och internetföretag och delas sedan vidare med säkerhetstjänster. Ibland samlar säkerhetstjänsterna själva in informationen direkt från telefon- och internetkablar.

Klicka här för att läsa andra artiklar i serien #MeAndMyRights.

I praktiken innebär massövervakning att inget du säger över telefon, ingen hemsida du besöker, inget e-postmeddelande eller sms du skickar eller tar emot, inget du laddar upp på sociala medier (som Facebook eller Twitter) och ingen plats du besöker med din telefon är privat. Ta en titt på den här hemsidan som visar hur telekomföretag kan spåra och registrera information om var du befinner dig i realtid. Information om allt du gör med din dator, surfplatta eller mobiltelefon registreras och lagras. Denna information är tillgänglig för telekom- och internetföretag som sparar den i sina databanker. Den är även tillgänglig för alla som får tillgång till deras databanker. Detta inkluderar säkerhetstjänster, men även hackare och utländska spioner som kan bryta sig in i databanker illegalt.

Massövervakning är en stor utmaning för vår rätt till privatliv eftersom nästan allt vi gör på något sätt involverar internet: handla; använda banktjänster; läsa nyheter; ha hobbies; socialisera; kommunicera med vänner och kollegor; kommunicera med advokater, läkare och psykologer; utföra jobbuppdrag; resa; osv. I allt större utsträckning använder vi dessutom "smarta" enheter som kopplar upp sig till internet, till exempel hushållsapparater och till och med våra bilar, och som skapar och lagrar information om oss. Internet finns i alla delar av våra liv. Och massövervakning gör att allt vi gör på internet blir synligt. Massövervakning har nästan fullständigt förintat vårt privatliv, vilket har en enorm inverkan på våra demokratier. Mer om detta senare. Om du vill lära dig mer om hur vi spåras på internet kan du ta dig en titt på denna informativa hemsida.

Om du vill ha mer information eller vill läsa mer om det bevis och de studier vi hänvisar till kan du läsa hela vår rapport "Säkerhet genom mänskliga rättigheter" här.