Barn väntar medan Italien debatterar välbehövda ändringar av lagen om medborgarskap

Italien har varit ett välkomnande land under årtionden och nu bor 5 miljoner utlänningar i landet. Men regeringens välkomnande omfattar inte medborgarskap för deras barn, även om de fötts i landet.
Till skillnad från i många andra europeiska länder gäller fortfarande principen om jus sanguinis, enligt vilken medborgarskap fastställs beroende på personens föräldrars medborgarskap snarare än var individen är född, i Italien. Principen har gällt sedan lagen om medborgarskap uppdaterades år 1992.

Behov av ny lag

I så gott som samtliga fall kräver italienskt medborgarskap att man har italienska föräldrar. Att få medborgarskap som en person med utländska föräldrar, även om man är född och uppvuxen i Italien, är möjligt men extremt svårt då processen är fruktansvärt lång och komplicerad, även efter Italiens byråkratiska mått.

Påtryckningarna mot Italiens impopulära medborgarskapslag växer, och ändringar tycks oundvikliga. Under idealiska förhållanden skulle detta innebära att man förkastar jus sanguinis och antar en lag som bygger på principen om jus solis, eller födelseort.

Motstånd från högern

Trots stöd för förslaget från Demokratiska partiet och ett antal civila initiativ, såsom l'Italia sono anch'io (Jag är också Italien), har lagen försenats på grund av motstånd från den populistiska högern.

Partierna Forza Nuova, Casa Pound och Lega Nord har varit särskilt frispråkiga i sitt motstånd. De har stärkt allmänhetens rädslor genom att upprepade gånger varna för att lagändringar kommer att leda till en masstillströmning av gravida kvinnor som reser till Italien för att föda barn.

Högerpartier, såsom extremistiska Forza Nuova (ovan), har drivit en rädsloskapande kampanj mot att ändra lagen.

En ny italiensk lag om medborgarskap har debatterats fram och tillbaka under flera års tid, men ändringar läggs till varje gång lagförslaget skickas från senaten till deputeradekammaren eller vice versa, och processen förvandlas snabbt till en ändlös debatt utan några riktiga framsteg.

Paolo Gentiloni, Italiens premiärminister, har en tydlig åsikt om barnen som fötts i Italien med utländska föräldrar: "Det är dags att vi ser dessa barn som italienska medborgare."

Och många politiker och aktörer, oavsett om de är för eller mot en lagstiftning baserad på principen om jus solis, vill ha ett snabbt beslut för att bryta det rådande läget.

Samstämmighet

Medlemmar av deputeradekammaren verkar ha nåt en överenskommelse om en "modifierad" jus solis-princip. Den nya lagen kommer att skapa en sorts jus culturae, vilket förlänger medborgarskap till barn som fötts i Italien till utländska föräldrar som har bott lagligt i Italien under minst 5 års tid, eller till barn som fötts utomlands men som har bott i Italien i minst 12 år och som även gått i skolan i Italien.

Italiens premiärminister Paolo Gentiloni vill ändra lagen, och menar att det är dags att skydda barnen som debatten handlar om. (Bild: Associazioni cristiane lavo/Flickr)

Även om den nya lagen innebär en förbättring av de rådande bestämmelserna kommer den fortfarande att vara mycket mer restriktiv än motsvarande lagstiftning i andra europeiska länder.

I Storbritannien, till exempel, blir ett barn med utländska föräldrar automatiskt medborgare om föräldrarna har bott lagligt i landet i 10 års tid; i Tyskland är kravet 8 år; och det är bara 1 år i Spanien. Även i Frankrike, där det kan vara väldigt svårt att få medborgarskap, kan alla barn som fötts i landet söka medborgarskap på sin 18-årsdag och efter att ha varit bosatta i Frankrike i 5 år.