Beteendestyrd marknadsföring – en reflektion

Genom budgivning i realtid kan intim och detaljerad information om dig hamna i databaser som ägs av företag du aldrig hört talas om, helt utan ditt samtycke.

Om du kunde få tiden att gå långsammare, och då menar jag verkligen långsamt, skulle du kunna se att annonserna på många av de hemsidor du besöker inte bara ligger där och väntar på att du ska se dem. Faktum är att det tar tid, om än väldigt kort tid, för annonsörerna att leverera dem till dig. Till dig. Inte någon annan. Du går in på sidan, de identifierar dig, du läses av, och sedan bestämmer potentiella annonsörer hur mycket du är värd, de brottas lite, och så till slut får vinnaren möjlighet att fånga din uppmärksamhet. Voilà. Du får nu se en annons för de bästa rosa springskorna för olika typer av ytor för personer med naturligt springsteg. Fantastiskt. Du är nöjd. Utöver att du har kunnat läsa artikeln som du besökte hemsidan för att ta del av får du även potentiellt värdefull information av kommersiell natur. Allt slutar gott, för alla inblandade. Du slipper annonser som du inte har något intresse av. Annonsörerna slänger inte sina pengar i sjön. Det hela är mycket effektivt. Länge leve effektiviteten.

Tyvärr är det inte riktigt så enkelt. Det jag liknat vid en brottningsmatch mellan olika potentiella annonsörer om möjligheten att få fånga din uppmärksamhet kallas, inom marknadsföringsvärlden, för "budgivning i realtid", eller RTB (från engelskans "real-time bidding"). Under de millisekunder som RTB sker delas dina uppgifter med hundratals eller till och med tusentals företag. Dessa uppgifter kan innehålla information om var du befinner dig, vad du läser, lyssnar eller tittar på på nätet, information om din hälsa eller dina sexuella preferenser, och unika koder som företag kan använda för att följa dig på nätet. Genom RTB kan intim och enormt detaljrik information om dig alltså hamna i databaser som ägs av företag du aldrig hört talas om, helt utan ditt samtycke i något sann bemärkelse.

Ingen vet egentligen vad som händer med all denna personliga information, vem som använder den, när eller hur. Man kan anta att organisationerna som sätter standarden för RTB inte vill sälja ut dig. Men som kampanjorganisationen Bits of Freedom har påpekat gör de det möjligt och gör inget för att förhindra det. Du kanske minns när Facebook gjorde det möjligt att läcka personuppgifter och inte gjorde något för att förhindra det. Det ledde till Cambridge Analytica-skandalen och ett gäng nya politiska kraftkarlar som inte kan anses särskilt demokratiska. Något liknande skulle kunna ske med realtidsbudgivning. Och förresten är det inte bara demokratin som äventyras genom denna praxis. Det gör även ditt privatliv. Det saknas helt åtgärder för att upprätthålla effektiv kontroll över dina personliga och ibland oerhört intima uppgifter. Uppgifter som kan kopplas till dig delas fritt.

Nu kanske vissa läsare rycker på axlarna och muttrar att det inte spelar någon roll. Varför skulle du vilja dölja vad du läser och var du befinner dig om du är en laglydig medborgare? Du kan mycket väl ha en hel uppsättning av mycket goda anledningar till det. Själv har jag en mycket god relation till min chef och mina kollegor, men jag vill inte att de ska veta vissa intima detaljer om mitt liv – information som enkelt skulle kunna utläsas från mina läsvanor på nätet. Och jag är en förhållandevis ointressant person som arbetar med påverkansarbete i ett väldigt liberalt land. Människor som lever under mindre lyckosamma förhållanden kan ha betydligt mer tryckande anledningar till att vilja hålla vissa (fullständigt lagliga) aspekter av sina liv för sig själva. Dessa kan handla om allt från deras chanser till att få bra sjukförsäkring, till deras möjligheter att få ett visst jobb de sökt, eller till att få bra ränta på ett banklån.

Nu kanske du undrar varför vi fortfarande använder oss av beteendestyrd marknadsföring för att dela våra inlägg på Facebook, om vi på Liberties är så hårdföra när det gäller personuppgifter. Sannolikheten är stor att det var så du klickade dig hit. För det första använder vi inte RTB. För det andra kritiserar vi inte alla som använder RTB för att sälja sina produkter. Vi kritiserar de som sätter branschstandarden, och vi vill att de ska följa de lagar som de för tillfället, så vitt vi kan avgöra, inte följer.

Läsare med en särskilt stark moralisk kompass kanske menar att vi visserligen inte kritiserar de företag och organisationer som använder RTB för att sälja sina produkter och idéer, men att den naturliga slutsatsen av vårt argument är att även dessa agerar omoraliskt då de genom att delta i RTB bidrar till att upprätthålla en omoralisk praxis. Det enda man kan göra för att skydda sin moraliska integritet som företag, eller som organisation som Liberties, är att utöva total avhållsamhet. Inget RTB, ingen riktad annonsering på Facebook, inget alls av den sorten.

Men ha i åtanke att detta inte är ett särskilt starkt moraliskt argument. Verkligheten är rörig. Ibland kan sådant som verkar dåligt vid första anblicken vara precis rätt sak att göra när man tagit allt i åtanke. Om du till exempel driver ett företag som säljer miljövänliga produkter, skjut dig då inte i foten och ge dina konkurrenter ett försprång genom att inte använda beteendestyrd marknadsföring. Använd det tills vidare. Men samtidigt som du gör det, kämpa även för en värld där företag inte behöver använda sådan marknadsföring för att vara konkurrenskraftiga och där människors personliga uppgifter är trygga.

Det är vad vi gör.