Paneldebatten organiserades av Sydöstra Europas koalition för skydd av visselblåsare, i samarbete med House of Human Rights, GONG och Centret för fredsstudier.

Visselblåsare faller ofta offer för hot och förföljelse, så det är viktigt att skapa ett rättsligt ramverk för att skydda dem. Detta är också möjligt genom Kroatiens strategi mot korruption.

Kroatien ligger efter

Kroatien är regionens enda svarta hål. Landet har ingen lagstiftning som skyddar visselblåsare, och sackar därför efter länder som Bosnien och Hercegovina, Kosovo, Albanien och Makedonien, som redan har sådan lagstiftning i sina rättsliga ramverk, uppger Duje Prkut från GONG.

Mark Worth, en av samordnarna från Sydöstra Europas koalition för skydd av visselblåsare, påpekar att det här tyvärr inte är en situation som tillåter "överdriven försiktighet om varje liten detalj." Han berättar att man i Kroatien har sett attacker mot de som varnar för orättvisa, även om exemplen på visselblåsare i Kroatien är få. Han hänvisar till platser runt om i världen där personer som avslöjat lagstridighet blivit straffade, och tillägger att det är nödvändigt att få ett slut på det eftersom det är en mänsklig rättighet att försvara allmänhetens intresse.

Rapportera till gärningsmannen?

Arjan Dyrmishi från Albanska institutet för demokrati och medling hävdar att lagen är viktig och nödvändig, men varnar också för juridiska kryphål som hindrar visselblåsare från att utöva sina rättigheter i många fall. I Kosovo, till exempel, fungerar lagen inte som den ska eftersom den bara antogs för att se till att landets lagstiftning stämmer överens med EU-bestämmelser, betonar Albulena Sadiku från Balkans nätverk för utredande reportage från Kosovo.

Frågan om hur man kan garantera skydd för visselblåsare i Kosovo är ofta omöjlig att besvara, eftersom visselblåsaren först måste kontakta och rapportera lagstridigheten till sin överordnade — som ofta är just den person som är inblandad i olaglig verksamhet. Om man hoppar över det steget och går direkt till media är det inte möjligt att få skydd.

Sadiku betonar att detta är avskräckande och problematiskt, men hon säger också att lagen troligtvis kommer att förbättras. Alexander Bozhinovski från Centret för utredande journalistik SCOOP-Makedonien delar hennes hopp. Han anser att det är nödvändigt att personen som bestämmer sig för att rapportera lagstridighet har möjlighet att vända sig till någon i förtroende. Makedonien har ett utmärkt system för skydd av visselblåsare, likvärdigt med systemet för vittnesskydd, men hittills har ingen använt det.

Men att få visselblåsarstatus är överlag svårt eftersom man inte bara måste följa rätt förfarande. Man måste även ge statliga utredare tillgång till samtliga källor och information, inklusive de inblandades namn.

Bristande politisk vilja

Saša Leković, ordförande för Kroatiska journalistförbundet, betonar även vikten av existerande lagstiftning riktad mot journalister och varnar för att föreskriften om kränkning i kroatisk lagstiftning ofta sätter journalister i en föga avundsvärd position. Journalister är självklart inte de enda som varnar om oegentligheter. Det gör även medborgare och aktivister som bevittnar olagliga handlingar.

Nedim Hadrović från Centret för visselblåsare Luna från Bosnien och Hercegovina (som har en lag som skyddar visselblåsare) understryker vikten av icke-statliga organisationer och påpekar att lagstiftningen som skyddar visselblåsare kan vara en kort och tydlig lag, som i slutändan inte skadar någon på institutionell nivå.

Därför har paneldeltagarna återigen betonat vikten av politisk vilja för att anta lagstiftning som skyddar visselblåsare. Sådan lagstiftning uppmanar människor att rapportera olaglig och omoralisk praxis, och sänder ett buskap till personer som deltar i lagstridig verksamhet om att sannolikheten att de kommer upptäckas är stor.