Tech & Rights

Om den enda sanna versionen av historien

Vill du leva i ett fredligt, starkt och multinationellt Europa där människor av olika bakgrund kan samarbeta effektivt? Då måste du lära dina barn att själva tanken på en homogen nation är en tankekonstruktion som tjänar ett särskilt syfte.

by Orsolya Reich

I sin självbiografi, Interesting Times, skrev Eric Hobsbawm, som kan anses vara 1900-talets största historiker, att: "Mer av historien än någonsin tidigare skrivs nu om och hittas nu på av människor som inte är intresserade av sitt verkliga förflutna, utan enbart av ett förflutet som tjänar deras syften. Samtiden är en ålder av historisk mytologi. Att yrkesmän försvarar historien är idag viktigare än någonsin tidigare inom politiken. Vi behövs." Interesting Times publicerades år 2002, men Hobsbawms iakttagelse har, om något, blivit alltmer relevant under de senaste 16 åren.

Självklart har det alltid funnits tryck på skolan från regeringen om att skapa en nationell gemenskap och undervisa medborgarna om särskilda värderingar. Men i mer liberala tidevarv uppmanas historielärare att lära sina elever att historien alltid berättas utifrån från någons perspektiv. De uppmuntras berätta för sina elever att till och med själva urvalet av ämnen och händelser som undervisas bygger på mänskliga beslut som kan vara både partiska och felbara – och att versionen de får lära sig om i skolan inte är den enda som är värd att sätta sig in i.

I mindre liberala tider ser det dock annorlunda ut. Auktoritära politiker ber inte lärare att undervisa sina elever om så många infallsvinklar som möjligt. De ber inte lärare att skapa förutsättningar för diskussioner om historiens många perspektiv och ställa frågor om den version som införlivas i läroplanen. Istället skriver auktoritära politiker om historien för att passa sina egna behov och tvingar lärare att undervisa just deras version som den enda sanna versionen av historien.

Auktoritära politiker använder sig av ett antal metoder för att uppnå detta. För det första kan de begränsa antalet godkända läroböcker som lärare kan välja bland till ett litet antal böcker som skrivits av historiker som identifierar sig starkt med deras egen ideologi. För det andra kan de kräva att lärare håller sig till läroböckerna under lektionerna. För de tredje kan de införa nationella prov som bygger på dessa, och enbart dessa, läroböcker.

Detta är farligt, oavsett vilken fana som de auktoritära politikerna samlas under. Men när de är nationalister är det rent utsagt skrämmande. Man behöver inte gå långt tillbaka i Europas historia för att hitta exempel på väpnade konflikter och folkmord som drivits av en känsla av nationell överlägsenhet och ett icke ifrågasatt antagande om att man blivit orättvist behandlad av kringliggande länder i det förflutna.

Hobsbawm har rätt. Vi behöver historiker som berättar för allmänheten att historien är betydligt mer komplex och mångsidig än auktoritära politiker vill att vi ska tro. Men vi behöver inte bara professionella historiker. Vi behöver även dig.

Studier visar att varaktiga idéer om en nationell identitet ofta erhålls i grundskolan. Om du vill leva i ett fredligt och starkt, multinationellt Europa där människor av alla olika sorters bakgrunder kan samarbeta måste du lära dina barn att själva tanken på en homogen nation inte är något naturligt, utan en tankekonstruktion som tjänar ett särskilt syfte. Du måste få dem att bli medvetna om att det är naturligt att det finns olika intressen inom den nationella gemenskapen och att det är normalt att vara oense om dåtida såväl som nutida händelser. Du måste visa dem att särskilda konflikter har historiska rötter och att vi, som nation, inte alltid har stått på rätt sida om historien.

Och du måste berätta för dem att frågvishet och en kritisk inställning inte är ett tecken på landsförräderi. Om något är det ett tecken på sann lojalitet.