EU Watch

Make your democracy great again!

Vad kan vi göra när vi ställs inför en turboladdad populism? Kanske finns det svar att hämta bland 90-talets bästsäljare...

by Orsolya Reich

Jihad vs. McWorld

I sin bästsäljare, Jihad vs. McWorld, hävdade den amerikanska politiska forskaren Benjamin R. Barber att två lika starka krafter befinner sig i en kamp om våra huvuden och våra hjärtan. "McWorld" är Barbers metafor för den homogeniserande, vinstmaximerande, hygieniskt effektiva globala kapitalismen. "Jihad" är det som uppstått som svar på kapitalismen: uppgången av etnocentrisk tribalism, ökningen av provinsiellt hat och längtan efter en återgång till "en värld som existerade före den kosmopolitiska kapitalismen och som definierades av religiösa mysterier, hierarkiska samhällen, trollbindande traditioner och historisk dvala." McWorld gör de nationella gränserna alltmer porösa utifrån. Jihad nöter bort dem inifrån. Barber trodde att McWorld till slut skulle komma att vinna över den antimodernitet som Jihad representerade och bli den enda spelaren kvar på planen. Men han ansåg inte att detta var något att fira. Enligt hans åsikt erbjuder nationen det bästa kärlet för demokratin, och eftersom både Jihad och McWorld underminerar nationen ser demokratins framtid blek ut oavsett vilken sida som segrar.

Har en förnyad tribalism skapat Jihad 2.0?

Barbers tes att nationen, och själva demokratin med den, krossas av det dialektiska spelet mellan McWorld och Jihad är provokativ. Om vi ser oss omkring år 2019 tycks han dessutom haft fel. McWorld finns fortfarande kvar, och likaså den Jihad som Barber beskriver, men i vissa länder har de politiska ledarna lyckats förhöja tribalismen från subnationell till nationell nivån. Nationalismen har i princip återvänt som Jihad 2.0. Det ser ut som att britterna kommer att lämna den Europeiska unionen. USA:s president vill bygga en mur längs den södra gränsen för att hindra invandrare från att komma in i landet. Ungerns premiärminister har redan lyckats med det. Borde vi vara glada över det? Borde Barber vara glad över det? När allt kommer omkring växer sig ju nationen starkare igen, och eftersom det ska vara det bästa kärlet för demokratin kanske vi faktiskt har något att fira?

Progressiva européer måste agera för att hålla tillbaka flodvågen

Huruvida Barber borde vara glad (faktum är att han inte var överlycklig över utvecklingen) är en klurig fråga. Men det borde helt klart inte vi. Dessa ledare, som vi kan kalla auktoritära populister, må hävda att de försvarar sina länders suveränitet genom att bygga murar, och att de sätter sina egna länder först. De må hävda att de står för majoritetens (deras sanna landsmäns) vilja, och att de är de enda sanna demokraterna. Men detta är knappast sant. Istället tar de hatet och rädslan till nästa nivå och använder vår sårbarhet mot oss för att stärka sin egen makt.

Kampen mot de auktoritära populisterna är inte över, som tur är. Men vi progressiva européer har inte lång tid på oss att reagera. Om du är intresserad av varför detta är fallet och vill veta vilken policy du bör stödja för att gå ut som vinnare bör du läsa en ny bok skriven av vår chef för påverkansarbete, Dr Israel Butler. Du hittar den HÄR.