Tech & Rights

Rumänska ombudspersonens tillkortakommanden belyses i en jämförelse med norsk motsvarighet

Fler än hälften av alla rumäner har svag tilltro till sin nationella ombudsperson. Det här står i skarp kontrast till länder med respekterade, välfinansierade ämbeten för skydd av rättigheter, som t ex Norge.

by The Association for the Defense of Human Rights in Romania – the Helsinki Committee
(Image: loonyhiker - Flickr/CC content)
Norge: ett centralt kontor, 65 anställda, en budget på 6,8 miljoner euro, och löser 25 procent av klagomål över telefon.
Rumänien: 15 filialkontor, över 100 anställda, en budget på 2 miljoner euro, och under 2013 ledde endast 101 av totalt 17 047 klagomål till utredning.

Den här statistiken diskuterades nyligen vid en konferens i Bukarest, som organiserades av Föreningen för skydd av mänskliga rättigheter i Rumänien - Helsingforskommittén (APADOR-CH). Bland de deltagande fanns den rumänska ombudspersonen och representanter från flera norska människorättsorganisationer.

Konferensen var slutevenemanget för det rumänska projektet "Vi behöver en effektivare ombudsperson," som har drivits under de senaste 12 månaderna. Projektets mål är att informera medborgare om ombudspersonens ämbete och att uppmuntra dem att vända sig till ombudspersonen när andra statliga institutioner bryter mot deras rättigheter.

Här är en jämförande sammanställning av information om den norska respektive rumänska ombudspersonen:

Norge

Följande institutioner är ansvariga för att skydda mänskliga rättigheter i Norge:

  • en ombudsperson som, likt sin rumänska motsvarighet, utnämns av parlamentet;
  • en ombudsperson för jämlikhet och mot diskriminering;
  • en barnombudsperson, som instiftades 1981 och var den första i sitt slag i världen;
  • ett nationellt institut för mänskliga rättigheter.

Aage Thor Falkanger (R) är Norges parlamentariska ombudsperson.

Den norska ombudspersonen liknar på vissa sätt den rumänska. Men Norge har ett dynamiskt civilsamhälle som är djupt engagerat i frågor om mänskliga rättigheter, och icke-statliga organisationer går ofta ihop med statliga institutioner för att skydda mänskliga rättigheter. Det här påpekade Gunnar M. Ekeløve-Slydal, en representant från Norges Helsingforskommitté (APADOR-CH:s motsvarighet), under konferensen.

  • Att lämna in klagomål till den norska ombudspersonen är gratis, enkelt och går snabbt. Ämbetet erbjuder medborgare en verklig möjlighet att få hjälp mot överträdelser av mänskliga rättigheter, utan att behöva vända sig till domstol.
  • Ombudspersonens mandat etablerades enligt den norska grundlagen år 1814, och utser en institution som har i uppdrag att se till att regeringen repsekterar mänskliga rättigheter och inte begår några överträdelser mot sina medborgare. Ombudspersonen kan dock inte överklaga beslut som fattats av parlamentet eller rättsväsendet.
  • År 2015 nekade den norska ombudspersonen 54 procent av klagomålen från medborgare; de övriga 46 procenten ansågs tillåtliga. Ombudspersonen kritiserade regeringsbeslut i 146 fall. 25 procent av klagomålen som togs emot under 2015 (359 fall) löstes genom telefonsamtal till den statliga institution som anklagats för att ha kränkt rättigheter.

Den norska ombudspersonen har en årlig budget på 6,8 miljoner euro och 65 anställda. Institutionen har ett enda kontor i Oslo; dess anställda måste ofta resa över hela landet, som till storleken liknar Rumänien.

Rumänien

Följande institutioner är ansvariga för att skydda mänskliga rättigheter i Rumänien:

  • en ombudsperson som utnämns av parlamentet;
  • ett nationellt råd för bekämpandet av diskriminering;
  • ett rumänskt institut för mänskliga rättigheter som grundades år 1990. Dess ledning, budget och bedrifter under de senaste 26 åren är fullständigt okända för allmänheten.

Rumänska medborgare lämnar också in klagomål till ombudspersonen kostnadsfritt. Ämbetet skrevs in i den rumänska konstitutionen år 1991, och normerna för implementering antogs år 1997.

En karta som visar samtliga av den rumänska ombudspersonens filialkontor.

Den rumänska ombudspersonens bedrifter:

  • Enligt statistik tillgänglig via ombudspersonens hemsida har ämbetet låg aktivitet, och låg inverkan. Mellan 2009 och 2013 svarade institutionen på färre än en procent av det totala antalet klagomål som mottogs. Under 2013 genomfördes endast 101 utredningar, trots att så många som 17 047 klagomål lämnades in.
  • Under de senaste åren har ombudspersonen begärts lämna in författningsvidriga undantag till Rumäniens författningsdomstol 241 gånger. Ombudspersonen genomförde sin uppgift i endast sex av fallen. Dessutom saknade ombudspersonen viljan och förmågan att följa upp implementeringen i de få fall för vilka ämbetet utfärdat utredningar och rekommendationer.
  • En undersökning som genomförts av IRES visar att 53 procent av rumäner har lite eller mycket lite tilltro till ämbetet. En studie som genomförts av ANBCC inom projektet avslöjade att 80 procent av rumänska medborgare anser att ombudspersonen har låg eller obefintlig synlighet i det offentliga rummet, och 82 procent av de som tillfrågades sa att de aldrig vänt sig till någon av dess filialer.

Rumäniens nuvarande ombudsperson Victor Ciorbea närvarade vid konferensen. Enligt hans uttalande har institutionen 140 anställda, men för tillfället är endast 100 av positionerna fyllda. Han berättade också att ombudspersonen har 14 kontor över hela Rumänien och ett centralt kontor i Bukarest, med en total årlig budget på 2 miljoner euro.

Ombudspersonen utnämns politiskt i både Rumänien och Norge. I Norge vågar dock sittande politiker inte utnämna medlemmar från sitt eget parti, säger Ingrid Egeland Thorsnes, en juridisk rådgivare till ombudspersonen för jämlikhet och mot diskriminering i Norge. Som exempel gav hon den nuvarande barnombudspersonen, som är medlem i ett oppositionsparti och vars kunskap om minderårigas rättigheter är allmänt erkänd över hela det politiska spektrumet i Norge.


Projektet "Vi behöver en effektivare ombudsperson" drevs av APADOR-CH, ActiveWatch och den Nationella föreningen för medborgerlig rådgivning (NACAB). Projektet finansierades genom EEA:s bidrag 2009-2014, inom Rumäniens fond för icke-statliga organisationer. För officiell information om EEA och Norway Grants, besök www.eeagrants.org.