Democracy & Justice

Rumänska icke-statliga organisationer på helspänn när regeringen tar sikte på medborgerliga friheter

År 2017 började med den kanske största bedriften inom offentliga demonstrationer sedan störtandet av Ceausescu, men icke-statliga organisationer står nu inför en kamp för sin överlevnad.

by Jonathan Day

Som i Ungern, Polen och andra EU-länder har regeringen i Rumänien sysselsatt sig med att lägga fram lagförslag som sätter gränser för icke-statliga organisationers verksamhet. Just nu ligger flera förslag inför parlamentet som, om de godkänns, på ett allvarligt sätt skulle begränsa allmänhetens grundläggande rätt att demonstrera och hålla regeringen ansvarig. Trots att året började bra för civilsamhället är det nu viktigare än någonsin att folket förblir vaksamt i försvaret av sina medborgerliga friheter.

Folket kommer att segra

Tidigt i januari använde Sorin Grindeanus nyligen bildade regering en undantagsbestämmelse för att snabbt få igenom ett dekret som avkriminaliserar särskilda former av tjänstefel för regeringstjänstemän. Regeringen föreslog även en ändring av strafflagen för att avkriminalisera maktmissbruk om summan pengar som stulits är mindre än 200 000 rumänska lei (omkring 43 500 euro).

Förordningen rättfärdigades officiellt som nödvändig för att stävja överbefolkning i landets fängelser, då korruption bland tjänstemän är allmänt utbrett i Rumänien och många sitter i fängelse. Enbart under förra året åtalades 30 högrankade tjänstemän för korruption, inklusive före detta ministrar och den ställföreträdande chefen för centralbanken. Men medborgare och icke-statliga organisationer som arbetar för medborgerliga friheter såg förordningen och ändringen av strafflagen som ett förhållandevis klumpigt försök att rentvå tjänstemän från tidigare brott och skydda politiker från korruptionsutredningar i framtiden.

Ihållande, välorganiserade demonstrationer mot reformerna följde i Bukarest och andra städer över hela landet. Civilsamhällesgrupper lyckades mobilisera tiotusentals människor som demonstrerade i dagar. Den 5 februari inträffade den största offentliga demonstrationen sedan Nicolae Ceausescus fall i Bukarest, när mer än en halv miljon människor begärde att regeringen skulle avgå.

Svaret kom snabbt: förordningen upphävdes samma dag, och man höll ett misstroendevotum mot regeringen i parlamentet den 8 februari. Regeringen överlevde, men knappt; parlamentsledamöter från den regerande koalitionen lade ner sina röster, och förhindrade på så sätt motståndarna från att nå de 50 procent som krävs.

Medborgerliga friheter hotas

De lyckade demonstrationerna tycks ha lett många rumänska politiker till att inse den sanna styrkan i det civila samhället. Folket var tydliga om att de har makten att ställa sin regering till svars för dess handlingar. Rumänska tjänstemän, som kan ha gripits av panik av denna insikt, började göra offentliga uttalanden och lagstifta mot nyttjandet av medborgerliga friheter och icke-statliga organisationers frihet att verka.

En vecka efter att förordningen upphävdes varnade arbetsminister Olguta Vasilescu demonstranter, som fortfarande gick ut och demonstrerade mot regeringen, att de måste lyda en lag om att föräldrar inte får ta med sig barn till offentliga demonstrationer.

En annan medlem av det Socialdemokratiska partiet (PSD), Arges Catalin Radulescu, sade under protesternas höjdpunkt att polisen borde slå tillbaka mot offentliga demonstranter med vattenkanoner. Han nämnde även att han fortfarande har kvar det AK-gevär han skaffade sig under revolutionen och var beredd att använda det mot demonstranterna.

Men lagstiftande initiativ har potential att göra betydligt mer långvarig skada än retorik. Ett lagförslag som nådde senaten i mars föreslog att samtliga försök att "hämma den konstitutionella ordningen" bör straffas med fängelse i upp till tre år. Denna lag skulle i praktiken göra offentliga demonstrationer olagliga, inklusive den som inträffade i februari. Men som tur är rör sig lagförslaget fortfarande genom den lagstiftande processen och kan ännu stoppas.

Det kanske mest oroväckande lagstiftande initiativet som har dykt upp i år är ett lagförslag som skulle tvinga alla icke-statliga organisationer som inte publicerar rapporter om sin verksamhetsbudget två gånger per år att stänga ner. Lagförslaget, som lades fram tidigt i juni, tycks vara en kopia av en liknande lag i Ungern (vilken i sin tur är baserad på en rysk lag) som tvingar alla icke-statliga organisationer som tar emot mer än 24 000 euro i donationer från utlandet att registrera sig som en "utländsk agent".

En kamp för överlevnad

De rumänska icke-statliga organisationernas svar på förslaget om budgetrapporter var starkt. Flera av landets mest framstående organisationer, inklusive Liberties medlem APADOR-CH, publicerade ett protestbrev mot lagförslaget och uppmanade parlamentsledamöter att avslå det. Efter stora påtryckningar bordlades lagförslaget till efter sommaren.

Även om det har varit ont om reaktioner från utlandet, kanske i hopp om att parlamentsledamöter fortfarande kan komma till besinning, har situationen ändå inte undgått somliga i Bryssel. I april utfärdade europaparlamentariker från De gröna/Europeiska fria alliansen ett uttalande och varnade om den rumänska regeringens försök att "krympa de friheter som medborgare och civilsamhällesorganisationer nu åtnjuter." Om regeringen beslutar att återuppliva ovannämnda lagförslag kommer ett starkare svar med bredare stöd från Europaparlamentet vara avgörande.

Att offentligen ta stark ställning mot förtalet av icke-statliga organisationer är särskilt viktigt på grund av faran som sådana angrepp utgör – en fara som går bortom de uppenbara begränsningarna av våra rättigheter. Politikers retoriska angrepp mot icke-statliga organisationers arbete och hot mot deras stödjare kan alltför lätt ses som underförstådd tolerans av våld. Vi har redan sett sådant beteende i andra EU-länder där regeringen har visat sitt ogillande av medborgerliga friheter. Den politiskt motiverade misshandeln av en slovakisk anställd på en icke-statliga organisation i september 2016 och plundringen av ett kontor som tillhörde en grupp för HBTQ-personers rättigheter i Polen i juni i år är bara två exempel.

Faktum är att vi redan ser detta ske i Rumänien: i juni misshandlades en man på väg till Bukarests Pride-parad av den enkla anledningen att hans kläder bar HBTQ-flaggans regnbågsmönster. När politiker öppet hotar med våld fungerar det som ett tyst medgivande till att andra får genomföra sådana handlingar.

När landets parlamentsledamöter återvänder från sommaruppehållet skulle ovannämnda lagförslag mycket väl kunna återvända till toppen av agendan. Året började på en höjdpunkt för medborgarrättsgrupper, men det har gjort dem till måltavlor för politiker som vill undvika att stå ansvariga inför allmänheten. I Rumänien, som i andra delar av EU, träder icke-statliga organisationer nu in i de inledande faserna i en ny kamp för sin överlevnad och för demokratin och rättsstatsprincipen.