Färre ansöker om internationellt skydd i Polen – läs varför

Polens nationella byrå för utländska medborgare har publicerat statistik om ansökningar om internationellt skydd som landet beviljat under år 2017. Men siffrorna är inte hela berättelsen.

Ansökningarna har halverats

En nyckeltrend som statistiken avslöjar är den avsevärda nedgången i antalet personer som söker internationellt skydd i Polen. Under tidigare år har omkring 10 000 ansökningar om asyl registrerats i landet per år, men under förra året var antalet 50 procent lägre. Enligt data från tidigt i oktober år 2017 kom så många som 3 500 av 5000 ansökningar från ryska medborgare, av vilka 94 procent var tjetjener. 13 procent av ansökningarna kom från ukrainska medborgare och 3 procent från tadzjikistanier.

"Antalet ansökningar motsvarar inte det verkliga antalet personer som söker skydd; i genomsnitt avser varje ansökan två personer. Statistiken visar att hälften av dessa var barn," säger Ewa Ostaszewska-Żuk, en advokat som arbetar för Liberties medlem Helsinki Foundation for Human Rights (HFHR).

Det verkar som att den huvudsakliga anledningen till minskningen i antalet asylansökningar är gränsbevakningens praxis att vägra ta emot ansökningar vid gränskorsningen i Terespol och att skicka tillbaka utländska medborgare till Vitryssland. Fram till 2017 hade Terespol varit den plats där majoriteten av asylansökningar registrerades. HFHR har regelbundet rapporterat om dessa oacceptabla metoder, och varnat om att asylsökande olovligen nekas inresa i Polen.

År 2017 beviljades endast 520 personer internationellt skydd i Polen, och strax över hälften av dem var ukrainska medborgare. Tillstånd om "tolererad vistelse" och uppehållstillstånd av "humanitära skäl" beviljades 227 utländska medborgare.

Polen: inte en plats för flyktingar

Ett stort antal utländska medborgare flyttar till länder i Västeuropa i väntan på sina asylförfaranden. Detta är en följd av den bristande integration som erbjuds immigranter i Polen och den stora diasporan i Västeuropa, där utlänningar hoppas finna stöd.

Fram till 2017 var Terespol den gränsstation där majoriteten av asylansökningar registrerades. Men antalet ansökningar har fallit i stadig takt.

I jämförelse med EU:s genomsnitt beviljar Polen avsevärt färre ansökningar från flyktingar. EU:s genomsnitt är omkring 50 procent beviljade ansökningar, mot Polens drygt 10 procent.

Dessutom finns det risk att utländska medborgare avskräcks från att söka asyl i Polen på grund av hur ofta processen för granskning av ansökningar är orättvis. HFHR har hanterat många fall då immigrationsmyndigheterna antingen inte alls granskat bevisen på tortyr av den ansökande, eller rakt av avfärdat sådana bevis.

Varför tjetjener och tadjikistanier?

Officiell flyktingstatus beviljas främst till offer för politisk, religiös eller etnisk förföljelse, eller andra former av misshandel. Lagen kräver inte att en person som söker internationellt skydd i Polen kommer från ett område som påverkas av väpnad konflikt.

"Kränkningar av mänskliga rättigheter, förföljelse av politiska motståndare och tortyr är den bistra verkligheten i både Ryssland (och särskilt Tjetjenien) och Tadjikistan. Därför bestämmer sig medborgare i dessa två länder att söka skydd i Polen," förklarar Jacek Białas, immigrationsadvokat hos HFHR.

Dessutom kan medborgare i länder som tidigare tillhörde före detta Sovjetunionen inte söka skydd i Vitryssland. Ryska medborgare, inklusive tjetjener, kan inte få flyktingsstatus i landet. Det har till och med förekommit fall då vitryska myndigheter har lämnat över blivande asylsökande till ryska säkerhetstjänsten. Av dessa skäl kan Vitryssland inte anses vara ett tryggt land för flyktingar.

Det finns heller inga rättsliga skäl som skulle förbjuda medborgare från Ryssland, Tadjikistan eller något annat land att söka asyl i Polen. Det finns inga lagbestämmelser, inte heller i Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning, som kräver att en person söker skydd i närmaste trygga land. Alla sådana antaganden skulle placera en orimlig börda på grannländer till konfliktzoner, som ofta redan upplever ökat tryck från stora flyktingströmmar.