Den senaste Civilsamhällesrapporten av CIVICUS, ett internationellt nätverk för medborgarrättsorganisationer, visar på ett nödläge för medborgare och icke-statliga organisationer.
Populismen på uppgång
Bara 3 procent av världens befolkning lever i länder där det medborgerliga rummet är fullständigt fritt och öppet. I fler än 106 länder finns någon form av begränsning eller inskränkning av medborgerliga rättigheter. Sådana inskränkningar kan vara förankrade i lagstiftning, men i vissa fall införs inskränkningar på grund av medborgardemonstrationer eller våld.
Den huvudsakliga orsaken för en ökning av begränsningar mot organisationer som engagerar sig för att skydda medborgerliga rättigheter är den rådande demokratiska krisen, som till och med manifesterar sig i Europa. Populistiska partier får allt större stöd, och stärker sin ställning i länder såsom Ungern och Polen.
Misstro
Frammarschen av dessa populistiska vågor har även resulterat i en ökad misstro mot icke-statliga organisationer, som har gjorts till måltavlor av medier och regeringsinstitutioner. De kanske mest anmärkningsvärda aktuella exemplen är organisationer som arbetar med sök- och räddningsverksamhet i Medelhavet.
Populister eldar även på medborgares ilska över vad de uppfattar som bristande representation av institutionerna. Ofta associerar de icke-statliga organisationer med offentliga institutioner istället för att se dem som oberoende förespråkare för medborgerliga rättigheter.
Detsamma gäller i internationella sammanhang: populistiska partier tar vanligtvis inte hänsyn till internationella institutioner, medan organisationer för medborgerliga rättigheter är vana vid att arbeta över nationsgränser för att främja mänskliga rättigheter.
En möjlighet för civilsamhället
Men populismens uppgång lämnar många besvikna, och civilsamhället måste dra nytta av den här besvikelsen genom bättre former av representation och genom att visa att civilsamhällesorganisationer faktiskt är kapabla till att tillgodose medborgarnas behov, rättigheter och friheter.
För att överleva måste civilsamhällesorganisationer samarbeta med organ från olika sektorer och skapa nätverk, såsom CIVICUS, där kunskap kan delas och god praxis utbytas.