Tech & Rights

#MeAndMyRights: Demokrati beror på rätten till privatliv för nya idéer och nya lagar

I den här artikeln förklarar vi att utan rätten till privatliv skulle vi ha färre nya idéer och färre nya regler. Rätten till privatliv gör det möjligt för opinionsbildare och sociala innovatörer att röra om i grytan och ändra majoritetens åsikt.

by Israel Butler

I den senaste artikeln berättade jag om social kontroll: som människor tenderar vi att följa reglerna och rätta oss efter majoritetens åsikt, särskilt när vi tror att vi bevakas. Och detta är sannolikt en följd av mänsklig evolution. Vissa av er invände säkerligen redan då att teorin om social kontroll inte är vattentät. Alla känner vi människor som inte har något emot att stå ut från mängden. Vi kan peka ut extremister och radikala inom vetenskap, politik och religion som regelbundet bestrider och omformar majoritetens åsikt. Antagligen har vi vänner som till och med verkar tycka om att bryta mot reglerna eller ifrågasätta sociala konventioner. Och ett bra utbildningssystem lär människor att tänka kritiskt och ifrågasätta traditioner och etablerad kunskap. Varför rättar sig inte dessa människor efter majoriteten – varför har den sociala kontrollen inte någon inverkan på dem? Om social kontroll kunde förklara allt mänskligt beteende skulle ingenting någonsin ha förändrats eftersom alla alltid skulle ha rättat sig efter majoritetens tankesätt och vi skulle fortfarande bränna häxor, använda barnarbete och ha slavar.

Läs tidigare artiklar i artikelserien #MeAndMyRights.

Vi kan hitta svaren i forskning från social psykologi och en annan akademisk disciplin, kommunikationsstudier, som byggde vidare på tidig forskning inom social psykologi för att försöka förstå hur folkopinioner bildas. Enkelt uttryckt finns det en grupp människor jag kommer att kalla "opinionsbildare" – personer som till exempel politiker, aktivister, religiösa ledare, journalister, entreprenörer eller akademiker. Opinionsbildare är individer som tror så starkt på sina egna åsikter att fenomenet social kontroll inte är tillräckligt för att på egen hand tysta ner dem. Och med tiden är det möjligt för dessa opinionsbildare att påverka andra och till slut övertyga majoriteten i ett samhälle om att deras idéer bör bli till tradition eller lagstiftning.

Så hur kan en minoritet påverka en majoritet? Jag kommer att dela in processen i två stadier. Först kommer opinionsbildarnas arbete. Opinionsbildare skapar nya idéer och koncept. Dessa kan till exempel vara en idé om en ny regel eller ett nytt sätt att göra saker på: Varför kan vi inte börja återvinna och försöka skydda miljön? Varför kan vi inte göra det olagligt för en man att slå sin fru? Varför kan vi inte lägga offentliga medel i en stor pott och införa gratis sjukvård? Varför kan vi inte förbjuda kemiska vapen? Detta är vad jag kallar social innovation: att skapa nya regler om hur våra samhällen bör styras.

När dessa nya idéer har skapats kommer vi till nästa stadium – offentlig debatt. Efter att opinionsbildare har delat sina idéer med allmänheten bildar vi åsikter om huruvida vi vill godta eller förkasta dem. Ibland kan det ta åratal för nya idéer att spridas och övertyga samhället i sin helhet. Ibland blir nya idéer aldrig populära överhuvudtaget. Och ibland är idéer som godtas inte ens bra för samhället, till exempel koncept om rashierarkier och ömsesidigt garanterad förstörelse.

Läs tidigare artiklar i artikelserien #MeAndMyRights.

Så vad har detta att göra med rätten till privatliv? Kom ihåg att opinionsbildare är människor som har så stark övertygelse om sina idéer att de inte tystas ner av social kontroll. Forskare har visat på att nya idéer har störst chans att övertyga om de framförs på ett konsekvent, sammanhängande och övertygande sätt. Det kan ta opinionsbildare månader eller år av tänkande, ifrågasättande och förfinande av sina idéer tillsammans med personer de litar på innan de är övertygade om att de har ett vattentätt argument. Och först då är de villiga att främja och försvara dessa idéer i offentligheten. Många idéer som vi nu tar för givet som värdefulla sociala eller rättsliga regler har en gång i tiden ansetts skandalösa. Exempel inkluderar avskaffandet av slaveri, etnisk jämlikhet, kriminalisering av våld i hemmet, avkriminalisering av homosexualitet, djurskydd; eller mer nyligen, gräsrotsfinansiering, delningsekonomi, återvinning, mänskliga rättigheter, sociala medier, informationsfrihet, globalisering, socialt entreprenörskap och ekologism. Man kan bara forska fram, utveckla och finslipa nya idéer om man har rätt till privatliv.

Privatlivet behövs inte bara för att man ska kunna skapa och utveckla nya idéer. Det är även centralt för att idéer ska kunna spridas. Som vi vet rättar sig de flesta människor efter majoritetens åsikter och sociala regler. På grund av social kontroll är individer ovilliga att erkänna att de på allvar överväger kontroversiella åsikter eller information. Utan rätten till privatliv kan individer inte läsa på eller diskutera med andra människor som de vet inte kommer att döma dem för att bilda en åsikt fri från social kontroll. När människor censurerar sig själva på grund av ett bristande privatliv kallas det ibland en "dämpande effekt" eller "tystnadens spiral".

I en demokrati skapas, upphävs och ändras lagar och policy i linje med allmänhetens åsikt. Utan social innovation kan vi inte ha demokrati. Utan rätten till privatliv har vi ingen social innovation.

Om du söker mer djupgående information eller skulle vilja läsa mer om bevisen och studierna vi hänvisar till kan du ta dig en titt på hela vår rapport 'Säkerhet genom mänskliga rättigheter' här.

#MeAndMyRights