Tech & Rights

#MeAndMyRights: Etnisk profilering

Etnisk profilering är inte bara rasistiskt, det är en skadlig, kontraproduktiv form av bevakning som gynnar terrorister. De goda nyheterna: med rätt utbildning kan säkerhetstjänster välja sina måltavlor med hjälp av bevis, inte på grund av deras hudfärg.

by Israel Butler

Etnisk profilering sker när säkerhetstjänster använder sina befogenheter för att stanna och kontrollera en individ eller söka igenom deras hem eller egendom på grund av personens etnicitet, snarare än på grund av några verkliga bevis på att personen kan vara inblandad i brott. Det räknas som rasdiskriminering och är olagligt. Ett av de senaste exemplen är den franska säkerhetstjänsten, som tycks ha använt sig av etnisk profilering när man utförde tusentals razzior mot människors egendom på grund av vad som framstår som den enkla anledningen att dessa personer tycktes vara muslimer.

Detta innebär inte att en persons etnicitet inte kan vara en del av polisens beskrivning av en misstänkt, tillsammans med andra utmärkande egenskaper så som längd, ålder, kläder eller hårfärg. Skillnaden är att beskrivningen av en misstänkt bygger på bevis om att en särskild individ har varit inblandad i ett brott, så som filmbevis från övervakningskameror eller vittnesmål.

Läs tidigare artiklar i artikelserien #MeAndMyRights

Etnisk profilering hänvisar istället till en situation där polisen har stannat eller kontrollerat en person eller deras egendom av den enkla anledningen att de tillhör en särskild etnisk eller religiös grupp, så som mörkhyade eller muslimer. När säkerhetstjänster använder etnisk profilering säger de i praktiken att det räcker att tillhöra en särskild etnisk grupp för att du ska räknas som brotts- eller terrormisstänkt. Lagen kräver att polisen använder sina befogenheter när det finns verkliga bevis på ett brott. Dessa bevis skulle kunna vara någon som beter sig på ett misstänkt sätt, som till exempel aktivt undviker polisen, eller är överdrivet nervös eller undviker ögonkontakt vid säkerhetskontroller på flygplatser, eller byter väskor med någon annan. Hudfärg eller utseende utgör inte bevis på brottslig verksamhet.

Forskning visar att etnisk profilering är ineffektivt, ökar säkerhetshotet och bidrar antagligen till faktorer som gör personer särskilt utsatta för radikalisering. När polisen använder sig av etnisk profilering riktar de in sig på en större andel individer från den "misstänkta" etniciteten, och färre från majoriteten av befolkningen eller andra minoriteter. Vissa studier har undersökt vad som händer när polisen har slutat använda etnicitet som ett kriterium och istället använt objektiva bevis på brottslig verksamhet. Resultaten ändras avsevärt. Det sammanlagda antalet kontroller som säkerhetstjänsten genomför faller, antalet brott som uppdagas (det vill säga effektiviteten av kontrollerna) ökar, och disproportionen med vilken minoriteter utsätts för kontroller jämfört med majoriteten av befolkningen minskar avsevärt.

Etnisk profilering är ineffektivt eftersom det leder till att man fångar färre brottslingar. Det är ineffektivt eftersom det gör att säkerhetstjänster till oproportionerlig grad fokuserar sin uppmärksamhet på oskyldiga individer som tillhör den utsatta etniciteten, medan misstänkta från majoriteten eller andra minoriteter undviker granskning. Dessutom visar forskning att individer som är inblandade i våldsam extremism med koppling till al-Qaida och Islamiska staten tillhör ett stort spektrum av nationaliteter och etniciteter, inklusive (vita) västerländska konvertiter. Faktum är att västerländska konvertiter är mer benägna att tillgripa våldsam extremism än de som växer upp inom islam. Så snart angriparna blir medvetna om att myndigheterna skiljer ut särskilda etniska minoriteter anpassar de sitt beteende för att undvika upptäckt – till exempel genom att välja angripare från en annan etnicitet.

Läs tidigare artiklar i artikelserien #MeAndMyRights

Etnisk profilering har använts på stor skala i Tyskland, USA och nyligen i Frankrike. Trots att man riktat in sig på tiotusentals människor på grund av deras etnicitet har inga av dessa operationer faktiskt lett till åtal för terrorbrott.

Utöver att det slösar resurser och avleder uppmärksamhet från potentiella förbrytare är det sannolikt att etnisk profilering kommer visa sig kontraproduktivt på lång sikt. Det är väldokumenterat att oskyldiga individer som utsätts för polisens befogenheter att stoppa och kontrollera eller utföra husrannsakningar känner sig förödmjukade och förbittrade när de upplever att etnicitet är den huvudsakliga anledningen till att de valts ut. Individer rapporterar även att de inte känner att de kan lita på polisen och att de känner sig utfrysta och marginaliserade från sina samhällen och nationen. En ytterligare konsekvens tycks vara en ökning i diskriminering och hatbrott bland allmänheten (som ofta underraporteras på grund av bristande förtroende för polisen) som akademiker föreslår delvis är en följd av hur rasprofilering tycks legitimera diskriminering av medlemmar av allmänheten. Och när folk väl slutat lita på polisen blir de allt mindre villiga att samarbeta med säkerhetstjänsterna genom att till exempel rapportera misstänkt beteende eller träda fram som vittnen. Den ökade marginaliseringen och känslan av att man inte kan lita på att polisen skyddar den gemenskap man tillhör från diskriminering och hatbrott försvårar ytterligare känslor av orättvisa och utfrysning från nationsidentiteten, vilket spelar en stor roll i radikalisering (mer om det nästa gång).

Om du söker mer djupgående information eller skulle vilja läsa mer om bevisen och studierna vi hänvisar till kan du ta dig en titt på hela vår rapport 'Säkerhet genom mänskliga rättigheter' här.

#MeAndMyRights