Den här månaden var det Rumäniens tur att tillträda det roterande ordförandeskapet i ministerrådet – dess första gång vid rodret – vilket ger landet en kraftfull röst och möjligheten att sätta särskilda policymål för unionen att jobba mot under de kommande sex månaderna och framöver. Men positionen för även med sig en ökad granskning av regeringen under en tid då EU-tjänstemän samt människorätts- och demokratiaktivister slår larm om hot mot de grundläggande rättigheterna och rättssäkerheten.
Amnesti för skurkar
Och de har just fått ännu en anledning att oroa sig: tidigare den här månaden meddelade justitieminister Tudorel Toader att regeringen förbereder ett akut dekret som nollställer tidigare korruptionsdomar mot politiker och andra medlemmar av elitklassen och förkortar eller lägger ner pågående utredningar. Regeringen menar att syftet med dekretet är att skapa utrymme i landets överbefolkade fängelser, men det är svårt att föreställa sig hur annullerandet av domar mot personer som ofta undviker fängelsetid helt och hållet kommer att uppnå detta mål.
Däremot kommer det att häva domar mot ett stort antal medlemmar ur elitklassen, vilket inte bara ger dem en rentvådd bakgrund utan även den lagliga möjligheten att återigen anta offentliga ämbeten (dömda brottslingar är enligt lagt förbjudna från att tillträda statliga jobb). Detta är fantastiska nyheter för Liviu Dragnea, ledaren för Rumäniens regeringsparti. Han skulle säkert vara premiärminister idag om det inte var för en korruptionsdom. I hans fall involverade det valfusk – precis den sortens bakgrund som man hoppas se hos en person med ambitioner om att leda en demokrati. Ryktet går att han kommer att stå först i kön för amnesti om dekretet blir lag, så den rumänska demokratin bör se upp.
Dessutom underminerar Dragneas fall regeringens svepskäl för amnestidekretet: han avtjänade exakt noll dagar i fängelse för brott som kunde ha lett till ett fängelsestraff på många år. Det stämmer visserligen att andra korrupta politiker har fått fängelsestraff på några år, men dessa har ofta fått villkorlig frigivning efter en kort tid. En politiker som dömts för att ha betalat ut mutor ställde till och med upp i borgmästarvalet i Bukarest, trots att det var meningen att han skulle avtjäna ett fängelsestraff på fyra år. I ett land med tiotusentals fångar är det skrattretande att föreslå att amnesti för korrupta politiker, även om de är fler hundra, skulle vara ett legitimt sätt att skapa fler lediga fängelseceller.
En eländig situation, men det blir bättre
Dekretens timing är särskilt deprimerande. Trots att korruption är vida utbrett i Rumänien har landet under senare år gjort verkliga framsteg i kampen för att bekämpa den. Hundratals tjänstemän – parlamentsledamöter, regeringsministrar, borgmästare, domare och åklagare – har ställts inför rätta. EU-kommissionen omnämnde till och med Rumäniens antikorruptionsbyrå som en av de fem främsta i hela EU.
Nationella antikorruptionsbyrån (DNA) bildades år 2002 och bär ansvaret för att utreda och åtala korruptionsrelaterade brott, och den har haft mycket att göra. Laura Codruta Kovesi tillträdde som chef för byrån år 2013 och utökade snabbt både personalstyrkan och antalet utredningar. Under enbart år 2014 åtalade byrån dussintals borgmästare, fem parlamentsledamöter, två före detta ministrar och en tidigare premiärminister. Även hundratals domare och åklagare åtalades. 90% av Kovesis åtal ledde till domar mot några av de mäktigaste åtalade med bäst förbindelser i landet, och rumänerna tog notis: enligt en undersökning från 2015 uppgav 60 procent av befolkningen att de hade förtroende för DNA, medan endast 11 procent uppgav att de hade förtroende för parlamentet. Påföljande år åstadkom Kovesi domar mot fyra borgmästare, tre regeringsministrar, en domare, en Europaparlamentsledamot och sex ledamöter i det nationella parlamentet – inklusive Dragnea.
Det behöver knappast sägas att Kovesi inte skapade sig många vänner inom regeringen, men hon fick många fiender. I februari förra året inledde justitieminister Toader – ja, densamma justitieminister Toader – ett förfarande för att avlägsna Kovesi, och i juli månad fick hon lämna sin post. Hennes ersättare höll sig kvar i ett halvår, men avsade sig sedan uppdraget på grund av den fientliga arbetsmiljön som skapats av politiker och regeringsvänlig media. Detta bidrog sannolikt till Rumäniens rankning i Transparency Internationals Corruption Perceptions Index för år 2018: plats 25 av 28 EU-länder. Om amnestidekretet går igenom skulle Rumänien vara på god väg mot en ännu sämre position i årets index, även om landet skulle behöva tävla mot Bulgarien, Grekland och Ungern i deras race mot botten.
Inte bara ett rumänskt problem
På många sätt framstår Rumäniens nya korruptionsdekret som ett mål i sig. Det kungjordes just som landet hamnade i strålkastarljuset i och med EU-ordförandeskapet, och strax efter varningar från EU om hot mot rättsväsendets oberoende och icke-statliga organisationers frihet i landet. Men det är mindre överraskande med tanke på hur öppet andra EU-länder, nämligen Ungern och Polen, helt ignorerar EU:s lagar och värderingar utan större konsekvenser (åtminstone hittills). Och, precis som med det som pågår i Ungern och Polen, är Rumäniens korruption ett EU-problem. Rumänien står för en avsevärd del av de 904 miljarder euro som uppskattas gå förlorade varje år på grund av korruption inom EU. Dessutom har flera rumänska korruptionsfall involverat bedrägeri och missbruk av EU-medel, inklusive ett fall mot Dragnea (dock inte det han dömdes för – ja, man kan säga att han har hållit sig sysselsatt).
Med Rumänien i spetsen för EU är det ett gyllene tillfälle för andra medlemsländer att öka trycket på regeringen om att respektera rättssäkerheten och ta kampen mot korruptionen på allvar. Men som det ser ut idag verkar det som att Rumäniens ordförandeskap i EU kommer att inledas med ännu en motgång för de rumänska medborgarna, som upprepade gånger svikits av sin regering.