Klagomålet lämnades in till riksåklagaren tidigare under månaden. Det riktas mot premiärministern och justitieministern, och anklagar dem för omänsklig och förnedrande behandling, och misslyckande att hjälpa personer i fara.

De pågående personalstrejkerna i flera fängelser i Vallonien och Bryssel är symptom av fängelselivets katastrofala verklighet, men också av flera påföljande regeringars oförmåga att hantera problemet. Tyvärr är det en fråga som inte är grundläggande för att vinna väljarnas stöd. För vem bryr sig om fångarnas levnadsförhållanden under åtstramningstider?

Det är tydligt att regeringen inte bryr sig, och att man systematiskt ignorerar alla varningsrop från de nationella och internationella officiella organ som arbetar med frågan - såsom den federala ombudsmannen, borgmästare, övervakningskommittéer, Centrala rådet för övervakning av fängelser, Europadomstolen, och Europarådets tortyrövervakningskommitté (ECPT).

Trots de detaljerade frågorna som har tagits upp har premiärministern och justitieministern vägrat att genomföra de absolut nödvändiga åtgärderna för att avskaffa omänsklig och förnedrande behandling av fångar i belgiska kriminalvårdsanstalter.

Skicka in armén

I en rapport som publicerades under mars förra året belyste ECPT de överväldigande bevisen på undermåliga levnadsförhållanden, hygien och säkerhet i fängelset i staden Forest. Strejken för fängelsepersonalens legitima krav har gjort situationen för fångarna mer omänsklig och förnedrande än någonsin tidigare.

I ett brev till samtliga regeringsmedlemmar, daterat den 11 maj, beskriver Avocats.be den tragiska situationen för fångarna i Forest-fängelset: under de senaste två veckorna har de endast fått spendera en halvtimme ute på fängelsegården tre gånger; de får inte ta emot besök; deras lakan tvättas inte; och fängelset i allmänhet vansköts.

Regeringens enda konkreta svar kom från justitieministern, som skickade ut militärer till Forestfängelset och andra kriminalvårdsanstalter utan föregående utbildning. Åtgärden verkar än mer tvivelaktig då den framställdes som ett humanitärt uppdrag, men visade sig vara tänkt att säkra fängelseområdena - faktum är att soldaterna inte haft någon som helst kontakt med fångarna.

Regeringen har inte vidtagit några åtgärder för att hjälpa fångarna i Forestfängelset ur den kritiska situationen, som hotar både deras hälsa och organisationens struktur, och står därför ansvarig för omänsklig och förnedrande behandling av fångarna.

Konsekvenserna är så allvarliga att fångarnas fysiska såväl som mentala hälsa hotas allvarligt.

Politik med en 'mänsklig dimension'

Med dessa oacceptabla förhållanden och deras inverkan på fångarnas mänskliga rättigheter i åtanke, och regeringens uppenbara brist på politisk vilja att vidta kortsiktiga åtgärder, har det Belgiska förbundet för mänskliga rättigheter (LDH) lämnat in ett klagomål till riksåklagaren. De två offentliga tjänstemännen anklagas för omänsklig och förnedrande behandling, som följd på ett misslyckande att agera och hjälpa personer i fara. Beslutet att lämna in ett klagomål fattades som svar på flera påföljande regeringars oförmåga att agera, och så att man ska kunna möta de utmaningar man står inför.

Eftersom alla andra rättsliga åtgärder har uttömts utgör det brottsliga klagomålet det sista sättet LDH kan tvinga regeringen att möta sina skyldigheter. Klagomålet riktas mot premiärminister Charles Michel, då han är ansvarig för åtstramningspolitiken som ålagts fängelserna, och justitieminister Koen Geens, som gick med på att genomföra åtgärderna som misslyckats med att hjälpa personer i fara.

Det belgiska förbundet för mänskliga rättigheter påminner samtliga regeringsmedlemmar att frågan om respektabla arbetsförhållanden för fängelsepersonalen är djupt sammanflätad med fängelseförhållanden som respekterar fångarnas rättigheter. Båda måste förbättras. Därför måste regeringen omedelbart investera både politiskt och ekonomiskt i en ny straffrättslig politik med en mänsklig dimension.