I och med Fidel Castros död och det ökade förtrycket av demokratirörelsen på Kuba bör Europeiska unionens råd samt Europaparlamentet fråga sig själva om Avtalet om politisk dialog och samarbete (PDCA), som skrevs under igår, verkligen är det bästa EU kan åstadkomma för att främja mänskliga rättigheter och demokrati på Kuba.
Civil Rights Defenders rapport lägger fokus på den politik som Europeiska unionen har utvecklat gentemot Kuba under de senaste åren, och som formaliserats i det nya avtalet. Vi granskar avtalet mot bakgrund av det nuvarande politiska läget på Kuba, och jämför det med tidigare policy i EU:s gemensamma ståndpunkt om Kuba, som EU-rådet antog år 1996.
Vänta inte på människorättsreform
Vi jämför även hur man behandlar mänskliga rättigheter och demokrati i det nya avtalet samt i associeringsavtalet med sex länder i Centralamerika som skrevs under år 2012. Se rapporten: "Nothing but a Dialogue on Human Rights."
Det politiska förtrycket började öka strax efter att förhandlingarna avslutades i mars och president Obamas besök till öarna några veckor senare. Detta bör ses som en följd av regeringens självförtroende efter att ha lyckats etablera nya relationer med det internationella samfundet utan att ha tvingats ändra sitt politiska system.
Rapporten drar slutsatsen att den kubanska regeringens strategi för de kommande åren är tydlig och innefattar inga reformer av det politiska systemet eller för mänskliga rättigheter.
En jämförelse mellan det nya avtalet och associeringsavtalet som EU skrev under tillsammans med sex länder i Centralamerika år 2012 visar tydligt att kraven om demokrati och mänskliga rättigheter i formellt demokratiska länder är betydligt högre än i auktoritära länder som Kuba.
Maktöverföring
Från det här perspektivet kompletterar avtalet snarare regeringens strategi för att överföra den politiska makten från revolutionsgenerationen till deras politiska arvtagare, och den ekonomiska makten till militären, än främjar den agenda för mänskliga rättigheter som EU hävdar. Den kubanska regeringen kan därför efterfölja det nya avtalet utan att genomföra några avsevärda ändringar gällande mänskliga rättigheter.
Genom att försvara status quo i Kuba fråntar det internationella samfundet dessutom demokratirörelsens strategi för att arbeta för förändring genom icke-våldsmetoder dess legitimitet.
Frustrerade medborgare kan förlora tron på fredlig förändring och börja förespråka våld. Om detta inträffar skulle det internationella samfundet tvingas ingripa.
Ett farligt felsteg
Men avtalet är inte bara ett felsteg i relation till Kuba, utan också till andra auktoritära regeringar. Om EU lättar på sina krav gentemot ett auktoritärt land kommer det att bli ännu svårare att verka för förändring i andra.
Vi rekommenderar att Europaparlamentets ledamöter inte godkänner avtalet.
För mer information, vänligen följ länkarna nedan:
http://m.diariodecuba.com/derechos-humanos/1481159010_27260.html (på spanska)
https://www.civilrightsdefenders.org/sv/news/open-letter-to-eu-on-cuba-negotiations/ (på engelska)
https://www.civilrightsdefenders.org/sv/news/svenska-eu-maste-pressa-kuba-till-att-respektera-manskliga-rattigheter/ (på svenska)
https://www.civilrightsdefenders.org/sv/news/svenska-ett-lyft-embargo-annu-ingen-anledning-att-gladjas-for-kuba/ (på svenska)