I Nederländerna utsätts etniska minoriteter oftare för poliskontroller än vita medborgare. Detta är en form av diskriminering och en kränkning av mänskliga rättigheter, och kan öka radikalisering.

Den tredje Människorättsdialogen ägde rum den 26 januari i det nederländska representanthuset och behandlade lösningar till etnisk profilering. Paul van Musscher, som är polischef i Haag, erkände under dialogen att etnisk profilering är ett problem i Nederländerna och kan bidra till radikalisering.

Kontrollkvitton

Poliser, politiker och utländska experter visade exempel på effektiv bekämpning av etnisk profilering. Ett förslag som har visat sig fungera väl på många andra platser i Europa är kontrollkvittot - ett kvitto som dokumenterar händelsen och meningsutbytet mellan polisen och den person som kontrollerats.

I bland annat Spanien och Storbritannien har kontrollkvitton visat sig vara effektiva i kampen mot etnisk profilering, och har ökat polisens verkningsfullhet.

'Ett blått problem'

I sitt bidrag till Människorättsdialogen visade Dr. Sinan Çankaya från Vrije Universiteit att etnisk profilering inte är verkningsfullt. Poliser bör kontrollera personer på grund av uppvisat beteende och med skälig misstanke, inte på grund av utseende och fördomar.

Hans forskning visar att användandet av redan knappa polisresurser till etnisk profilering inte leder till identifiering av förövare, och innebär därför ett felspenderande av skattepengar. Etnisk profilering - och bristande förklaring från polisens sida då personer stoppas - leder till en besvärad relation mellan polisen och etniska minoriteter.

Etnisk profilering har stor inverkan, oavsett om den är riktig eller påstådd, verklig eller imaginär. Den nederländska polisen visar stort mod i att erkänna problemet. Samtidigt har signalerna från samhället blivit så trängande att polisen kommer att vara tvungna att agera. Fler Mohammed och Myriam hjälper. Men samtidigt kan mer färg i poliskåren inte garantera genomslag.

Etnisk profilering är inte ett vitt problem, och det orsakas inte av vita poliser: det är ett problem klätt i blått. Det förstärks av mekanismer och kulturen inom poliskåren. Rasism kan uttryckas öppet, men även oavsiktligen eller omedvetet.

Sedan sjuttiotalet har polisen genomfört satsningar för att öka mångfalden inom organisationen, men utan resultat. Faktum är att många poliser av turkisk eller marockansk bakgrund väljer att lämna poliskåren tidigt, desillusionerade.

Etnisk profilering & radikalisering

Under Människorättsdialogen erkände Paul van Musscher att etnisk profilering är ett problem i Nederländerna och att fall av och känslor om etnisk profilering kan leda till radikalisering.

Precis som alla andra i samhället har poliser sina fördomar. Man bör kunna fundera över och diskutera detta fritt.

Van Musscher påpekade att poliser vill finnas där för alla människor, för att bekämpa rasism inom och från poliskåren, och är villiga att överväga alla åtgärder som kan bekämpa polisdiskriminering. De huvudsakliga verktygen som bidrar till förändring är träning för befintliga och nya poliser, och rekrytering från etniska minoriteter.

När han frågas ut om problemen utesluter inte längre Van Musscher implementering av kontrollkvitton, men han är fortfarande skeptisk mot metoder som innefattar utskämning.

Om det däremot skulle finnas poliser som avsiktligen diskriminerar måste de kastas ut ur poliskåren. Opassande skämt är en del av en opassande arbetskultur; polisen erkänner detta och försöker öppet att ta upp problemet och förändra situationen.

Politiker bör agera

Sir Simon Hughes, före detta justitiesekreterare i Storbritannien, försöker att föreställa sig hur det känns att bli stoppad enbart på grund av sitt utseende. Folkräkningen år 2011 visar att 13 procent av den brittiska befolkningen räknas som icke-vit.

Hughes berättar om sina erfarenheter och åtgärder som statssekreterare och som parlamentarisk representant för en valkrets i London. Han visar vad politiker kan göra och nämner att antal policyåtgärder som visat sig vara oerhört effektiva i Storbritannien, t ex kroppskameror, grannsamverkan och, framförallt, kontrollkvitton.

Kontrollkvitton tvingar polisen att förklara sig. Polisen förväntas inte bara förklara varför han eller hon har tagit någon åt sidan, men också dela med sig av sin förklaring. Kontrollkvitton hjälper bekämpa etnisk profilering och ökar dessutom poliskårens effektivitet.

Hughes berättar att etnisk profilering inte bara är ett problem i stora städer, och att fenomenet också kräver uppmärksamhet utanför stadsområden. Det är anmärkningsvärt att det inte bara är Labour (Arbetarpartiet), Green Party (Gröna partiet) och Liberal-Democrats (Liberaldemokraterna) som har vidtagit åtgärder mot etnisk profilering. Särskilt brittiska Conservatives (Konservativa partiet) har arbetat hårt för att tackla pengaslösande genom att bekämpa etnisk profilering och introducera kontrollkvitton.

Kontrollkvitton är effektiva

Den spanska polisen David Martín-Abanades bidrar till Människorättsdialogen genom att förklara hur kvitton har gjort polisens arbete mer effektivt och rättvist utomlands.

Oproportionerligt kontrollerande av etniska minoriteter har minskat. Samtidigt har det totala antalet kontroller gått ner, och antalet kontroller som följs upp med anhållanden har ökat.

"Byråkratiargumentet" håller inte, enligt Martín-Abanades. Att fylla i ett kontrollkvitto tar lite tid och leder i slutändan till synliga tidsbesparingar.

Till en början var spanska poliser skeptiska, men nu är de anmärkningsvärt positiva. Polismannen eller -kvinnan känner starkare legitimitet i anhållanden. Dessutom erbjuder data från kontrollkvitton en viktig inblick i motiven bakom polisens kontroller. De leder till både öppenhet och ansvarsskyldighet.

Människorättsdialogen

Människorättsdialogen är ett initiativ som drivs av, bland andra, Cordaid, den nederländska grenen av Internationella Juristkommissionen (NJCM), Studie- och informationscentret för mänskliga rättigheter, och Dietz, Dröge & Van Loo. Människorättsdialogen organiseras två gånger om året och ger nationella och internationella experter tillfälle att för ett ögonblick belysa en människorättsfråga. Efter detta utbyts tankar och åsikter mellan parlamentsledamöter och de inbjudna gästerna.

Syftet med Människorättsdialogen är att göra frågor om mänskliga rättigheter del av utformningen av tankar och åsikter i det nederländska representanthuset.