Tech & Rights

Felaktig information i media – hur avgör man vad som är legitimt?

I vårt senaste klipp i serien Överlevnadsguide till auktoritarianismen uppmanar vi dig att alltid peka ut sanningen och avslöja okunnighet med hjälp av fakta, för om ingen slår tillbaka mot de lögner som auktoritära politiker slänger sig med vinner de.

by Orsolya Reich

Toppen, kanske vissa av er tänker. Men hur är det egentligen meningen att jag ska kunna göra det? Och även om jag hade den expertis som krävs, hur skulle jag få tid till det? Till syvende och sist får ju grävande journalister betalt för att spendera timmar på att kolla och dubbelkolla, men ingen betalar mig för att göra det!

Här kommer ett knippe goda nyheter. Majoriteten av lögnerna, halvlögnerna, de felaktiga uppgifterna och desinformationen är egentligen inte så svåra att upptäcka. Du behöver bara känna till ett par tekniker.

För det första kan du göra en snabb sökning för att kolla hur man rapporterat om skumma uttalanden på de legitima nyhetssidorna. Ifrågasätter man uttalandet? Gör alla det? Om så inte är fallet, presenterar man bevis till stöd för sin tolkning av frågan? Är denna bevisning legitim?

Ja, jag vet. Hur vet man vilka nyhetssidor som är legitima och vad som gör ett bevis legitimt?

När det gäller nyhetssidor bör du alltid kolla vilka som egentligen står bakom informationen. Stora, etablerade europeiska medier är i allmänhet tillförlitliga. Du kan med trygghet vända dig till BBC, Deutsche Welle eller France 24 om du är osäker på huruvida din favorit bland de auktoritära politikerna har ljugit eller förvrängt sanningen. Det finns dock vissa stora nyhetssidor som är väldigt aktiva inom Europa som du bör undvika, som t ex Russia Today eller Sputnik, som tenderar att sprida desinformation och visa auktoritära politiker i god dager.

När det gäller de mindre medierna är ett bra tips att kika på deras webbadress. När de slutar med t ex ”.infonet” snarare än ”.co.uk”, eller om de liknar en etablerad webbplats men deras URL har några extra bokstäver (såsom ww.bbc.co.uk.co eller www.thebcc.co.uk) är risken stor att de inte är legitima källor och du kan behöva vända dig till en annan källa för att granska auktoritära politikers påståenden.

Alla är partiska

Om webbadressen ser okej ut kanske du ändå vill kolla vem som ligger bakom informationen (i vårt fall kan du läsa mer om det här). Tänk på att förtroende inte bör vara en ja- eller nejfråga. Varken i det dagliga livet eller när du försöker ta reda på om är ett uttalande är sant eller falskt. Alla har vi begränsningar och är partiska. Jag är till exempel kraftigt partisk i relation till en viss smak på glass. Det är ingen idé att du frågar om jag tycker att den du gillar är god nog. Jag kommer helt säkert att säga nej. Men när det gäller löpgrejer har jag ingen åsikt, och eftersom jag springer ganska mycket är sannolikheten stor att jag ger dig ett opartiskt svar om du frågar mig om för- och nackdelarna med en viss sorts strumpor.

Källor och referenser

Tänk också på att legitima källor brukar referera och inkludera länkar till forskning och andra källor medan mindre välrenommerade medier tenderar att inte nämna sina källor. Välansedda nyhetssidor brukar dessutom kommentera sin data i detalj, medan falska nyhetskanaler är ökända för att hänvisa till inaktuell information som om den fortfarande vore relevant och för att presentera undersökningar med några dussin svar som om de vore representativa för ett helt lands åsikt. Legitima källor brukar även be kända experter (eller personer som arbetar för välkända forskningsinstitut eller universitet) att kommentera ämnet, medan illa ansedda källor ofta vänder sig till självutnämnda ”experter”, om de ens uppger varifrån deras expertåsikter kommer.

Populister underminerar allmänhetens förtroende

Av erfarenhet vet jag att jag på onsdagmorgonen kommer att ha fått minst tio kommentarer under det senaste avsnittet av Överlevnadsguide till auktoritarianismen som informerar vår publik på sociala medier om att EU är den sanna diktatorn, att det är de stora medierna som sprider propaganda, lögner och desinformation, och att den som skapat videon måste vara en av Soros legosoldater. Detta är sorgligt, men inte särskilt överraskande. Självbelåtna diktatorer vet mycket väl att det enda sättet de kan komma undan med sina lögner är genom att underminera förtroendet för alla som kritiserar dem, särskilt EU, massmedier och människorättsorganisationer. Så de demoniserar sina kritiker. Och vissa går på det. Det ger dem en lättsmält förklaring till många av de problem de stöter på i livet, och det ger dem mening och tröst. Det går inte att ändra på deras trossystem. Det är för mycket som står på spel rent känslomässigt, de kommer aldrig att erkänna att deras ledare ljuger för dem.

Men kom ihåg att de flesta av dina landsmän inte tror att din lokala auktoritära politiker är en sanningens fontän. Du kan fortfarande peka ut desinformation och lögner för dem, du kan fortfarande (respektfullt) påpeka för dem om de (av okunnighet) sprider dessa på sociala medier och hänvisa till legitima källor. Gör det. Demokratin behöver dig.