I ditt tal och i en intervju som publicerades nyligen nämnde du det krympande civila rummet och icke-statliga organisationers frihet som nyckelfrågor. Hur föreställer du dig den tillsynsmekanism som du talade om – och hur skulle du sätta kraft bakom ett sådant initiativ?
Vi befinner oss i ett tidigt stadium, man uppmärksammar inte problemet. Detta beror på att man inte är ense om någon gemensam nivå av känslighet inför hoten mot det civila samhället inom EU. Fokus har historiskt sett legat utanför unionen, medan vi låtit situationen försämras inom unionen utan att ens lägga märke till det. Det är första steget. Beträffande vad vi siktar mot kommer FRA inom några månader publicera en rapport som innehåller ett antal förslag, varav ett kanske kommer vara att etablera ett observatorium för skydd av det civila samhället. Det förslaget är resultatet av en konsultation vi gjorde för några månader sedan och det föreslogs mot bakgrund av att det inte finns någonstans man kan vända sig för att få omfattande information om vad som händer i de olika medlemsländerna. Det är en bra idé; huruvida vi kommer vara de som startar det eller ge stöd till någon annan som startar det, det måste utforskas.
Tror du att det kommer finnas större manövreringsutrymme för FRA att stödja icke-statliga organisationer? Planerar du att tala ut om detta?
Absolut. FRA har inte bara ett ansvar att ligga i nära samarbete med civilsamhället, men också att anta en lämplig roll i att stödja civilsamhället. Ett av initiativen vi nyligen genomfört var att förbättra hur samhället interagerar med vår byrå. Vi har något som kallas en Fundamental Rights Platform, som alla grupper vars mål är förenliga med mänskliga rättigheter kan ansluta sig till. Och det är inte enbart ett sätt för oss att kommunicera med civilsamhället om vårt arbete, utan även att lyssna på dem om hur vi på bättre sätt kan hjälpa dem.
Det civila samhället är oljan som smörjer demokratin, och om vi tillåter försämring på det här området kommer det ha en negativ inverkan på hela den demokratiska andan av ett land. Så vi måste vara mycket uppmärksamma.
Har du några särskilda kommentarer angående vad som just nu sker mellan icke-statliga organisationer och den ungerska regeringen?
Jag delar EU-kommissionens, FN:s och Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheters åsikter om att den nyligen antagna lagen är problematisk från ett människorättsperspektiv. Det finns tvistefrågor angående dess förenlighet med både internationella lagar och EU-lagstiftning som man måste ta itu med. Vi är inte ensamma: vi delar samma åsikter som olika internationella människorättsorgan.
Anser du att det går att rättfärdiga den ungerska regeringens argument om att dessa icke-statliga organisationer måste vara mer transparenta och att regeringen i och med den nya lagen får bättre tillsyn ?
Vad jag tittar på främst är inte motivationen bakom en handling, utan handlingens effekt. Vad vi främst ser är att den här lagen verkar begränsa mänskliga rättigheter till en grad som går bortom gränserna för internationell lagstiftning, som kräver att när man begränsar de rättigheter som är själva kärnpunkten i ett hälsosamt civilsamhälle, såsom rätten till föreningsfrihet, måste man uppfylla principen om nödvändighet och proportionalitet. Det de internationella observatörerna föreslår är att den här lagen går bortom vad som tillåts av principerna om nödvändighet och proportionalitet.
Den senaste tiden har det pågått mycket diskussion, särskilt i kretsarna för icke-statliga organisationer i Bryssel, om att uppmana EU att förbättra stödet till civilsamhällesorganisationer inom unionen. Det finns stödsystem för finansiering av icke-statliga organisationer i tredjeländer. Inom EU finns det visserligen en del tillgängliga medel, men det är inte en möjlighet som utforskats fullt ut. Har kommissionen bett om din åsikt i frågan, eller planerar du att kanalisera detta i ditt tal?
Jag har suttit i styrelser för flera icke-statliga organisationer tidigare, och jag har erfarit detta märkliga fenomen – att icke-statliga organisationer i den rikaste delen av världen ofta är de fattigaste eftersom de inte har tillgång till bland annat utvecklingsstöd som finns tillgängligt i många tredjeländer. På det här sättet kan vi ha en väldigt svag civilsamhällessektor i vissa europeiska stater på grund av bristen på tillgång till pålitlig, säkrad finansiering. Det är ett problem och vi har genomfört forskning som kommer att återspeglas i en kommande rapport. Men som jag redan påpekat är jag inte en talesperson för kommissionen. Vi är oberoende, men vi samtalar med dem och jag vet att de är intresserade. Men vilken riktning de kommer att gå i måste du fråga dem.
Vi sätter dock press på alla relevanta aktörer i Europa, inklusive EU-kommisionen, om att vara kraftfullare och erkänna behovet av stöd till det civila samhället.
Håller du med om att organisationer i det civila samhället i medlemsländer i öst respektive väst står inför olika utmaningar? Anser du att man kan ta itu med deras problem under samma ramverk?
Där håller jag inte med dig. Vår analys har visat att ja, situationen varierar från land till land, men den faller inte längs någon prydlig skiljelinje mellan öst och väst. Förresten ser vi den linjen hela tiden i vårt arbete. Det finns ett antagande om en delning mellan öst och väst, men när vi testar antagandet stämmer det inte – vilket oftast innebär att problemen är lika allvarliga väster om skiljelinjen som de är öster om den, kanske bara mindre uppenbara. I vissa länder som du skulle beskriva som väster om skiljelinjen ser vi till exempel ändringar av skattelagstiftningen med negativ inverkan på icke-statliga organisationer, såsom vad räknas som välgörenhetssyfte i relation till skattebefrielser. Vi ser införandet av reglering av lobbying, som inneburit en tung börda för icke-statliga organisationer. Vi ser attacker, oftast inte genomförda av staten, men fysiska attacker mot icke-statliga organisationer om de står för fel värderingar. De representerar muslimska eller judiska grupper, eller HBTQ-gemenskapen, och vi ser inte alltid att dessa attacker utreds av polisen på ett kraftfullt sätt. Vi har problem i hela Europa. Jag undviker helst den här öst–väst-logiken tills den bevisats för mig.
I Ungern består majoriteten av media antingen av statliga medier eller av medier som kapats av privata intressen som ligger nära regeringen. Detta leder till en situation där enbart få oberoende medier kvarstår, och majoriteten av befolkningen får sin dagliga information från dessa källor. Anser du att FRA har en roll att spela i den här situationen?
Pressfrihet är en viktig fråga för byrån – det är absolut avgörande för ett framgångsrikt samhälle som respekterar mänskliga rättigheter. Vi publicerade en rapport om just denna fråga i relation till kommissionens kollokvium som inträffade i november förra året, i vilken vi använde våra forskningsenheter i samtliga EU:s medlemsländer för att kartlägga karaktären av dessa hot mot pressfriheten. Det är allt från attacker mot journalistik – kvinnliga journalister påverkas långt mer än men – en vägran att erkänna den journalistiska karaktären av en stor del av vad som pågar på sociala medier, tillåtande av monopol-"tendenser", det är ett väldigt brett spektrum. Och det är ett allvarligt problem. Vi väntar nu alla på EU-kommissionen efter dess kollokvium. FRA kommer att bevaka samtliga dimensioner av yttrande- och pressfriheten. Till exempel kommer vi mycket snart se över frågan om mänskliga rättigheter och algoritmer, då dessa tekniker har enorma implikationer, inklusive för sociala medier online. Det är ett exempel på hur vi försöker hålla oss i framkanten.