EU Watch

EU i behov av stärkt demokratisk legitimitet

I och med reformer av EU:s medborgarinitiativ, striktare finansiering av politiska partier och andra inslag i EU-kommissionens demokratipaket tar EU sikte på välbehövlig stärkning av sin demokratisk legitimitet.​

by György Folk

Jean-Claude Junckers tal om tillståndet i unionen år 2017 kan i efterhand ses som ett försök att samla kraft för förändring i Europa.

Efter flera år av ekonomisk nedgång och besvikelse kunde EU-kommissionens ordförande för första gången sända ut ett starkt budskap som fick positiv genklang i europeisk media. Syftet med hans "uni-vision för Europa", att minska klyftan mellan västra Europa och länderna i Central- och Östeuropa, må vara långsökt. Men hans löfte om att stärka EU:s demokratiska arv och främja ekonomisk integration är lovande, ett tecken på uppgången av ett Europa som lyssnar på sina medborgare och bättre speglar realiteten i de samhällen som ryms i unionen.

"Vår union behöver ta ett demokratiskt språng framåt. (...) Alltför ofta har det Europaomfattande valet inte blivit mer än summa av de nationella kampanjerna. Den europeiska demokratin förtjänar bättre. (...) Vi ska ge de europeiska partierna möjlighet att organisera sig bättre," sade Juncker i sitt tal om tillståndet i unionen.

Till och med de europeiska institutionerna erkänner att EU:s system för namninsamlingar, Medborgarinitiativet, inte har varit den succé man hoppats på under de första 5 åren. Bara 50 initiativ har startats, och av dessa har endast 4 fått de 1 miljon signaturer som krävs. EU:s verktyg för direktdemokrati lider av liknande problem: bristen på riktiga europeiska partier och besvärlig partifinansiering är bara två problem som hindrar medborgare från att sätta större tilltro till EU.

Alberto Alemanno, akademiker och medgrundare av Good Lobby-initiativet för civil lobbyverksamhet, har reflekterat över paketet och säger till Liberties: "Kommissionen, i linje med Junckers tal, verkar föreslå att det är dags för EU att fokusera mindre på policy och mer på politik, genom att möjligen engagera ett större antal medborgare, både vid valurnorna och på den kommunala nivån. Om reformerna av Medborgarinitiativet främjar deltagardemokratin genom att göra det medborgarvänligare har förslaget om finansiering av politiska partier dessutom potentialen att stärka representativ demokrati inom EU."

Vad som väntar framöver

Reformer av Medborgarinitiativet, inklusive sänkningen av röståldern från 18 till 16 år, kommer att göra det lättare för medborgare att starta eller stödja initiativ genom introduktionen av fler digitala verktyg och hävandet av besvärliga krav. EU-kommissionen har även åtagit sig rätten att besluta om medborgarinitiativ på en politisk nivå för att snabba på och effektivisera godkännandet av medborgares initiativ. Som följd blev endast "Stoppa Brexit"-initiativet nekat, eftersom det tydligt faller utanför ramarna för förordningen. Medborgare kommer att kunna få sina initiativ översatta gratis och rösta med eID (elektronisk legitimation). En enhetlig och förenklad uppladdningssida kommer även att lanseras, och en gratis onlinetjänst för datainsamling kommer att erbjudas till organisatörer. Genom att sänka åldern som krävs för att kunna stödja ett initiativ till 16 år kommer man att öka antalet potentiella stödjare med 10 miljoner från en generation med stor kunskap om teknologi.

Men Alemanno hävdar att: "Ingen av dessa föreslagna reformer kommer ensam kunna ta itu med klyftan inom medborgardeltagande som kännetecknar EU:s beslutsprocess. Men båda kommer potentiellt kunna skapa en miljö som främjar en medborgardriven dagordning – med hjälp av förenklad tillgång till Medborgarinitiativet – och en mer genuin politisk representation inom EU genom att sänka barriärerna för nya europeiska politiska partier. Men för att förverkliga det senare kommer parlamentet och rådet bli tvungna att färdigställa sina reformer av Europaparlamentets sammansättning och av EU:s vallagstiftning."

Reformer av Medborgarinitiativet tar dock inte itu med elefanten i rummet, menar Alemanno, det vill säga den fråga som just nu tar sitt tydligaste uttryck i medborgarinitiativet mot glyfosat: Vad händer när ett medborgarinitiativ överlappar med en pågående beslutsprocess inom EU? Vilken roll spelar de 1 miljon signaturerna i pågående kommittéförfaranden? Glyfosatkampanjen är ett exempel som föreslår att det inte längre är trovärdigt att hävda att medborgarinitiativ och det dagliga beslutsfattandet inte har betydelse för varandra.

Europeiska partier

I och med EU:s "konstitution", Lissabonfördraget, blev möjligheten att skapa sannt "europeiska partier" verklig. Men fram tills nu har partigrupperna i Europaparlamentet varit ett lapptäcke av nationella partier som ibland binder samman politiska grupperingar med få gemensamma målsättningar.

Från det här perspektivet har inte mycket förändrats sedan införandet av förordningen om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och politiska stiftelser år 2014, trots att syftet var att öka europeiska partiers synlighet, igenkännlighet, effektivitet, transparens och ansvarsskyldighet. Junckerkommissionen vill därför godkänna ändringarna före Europaparlamentsvalet år 2019 för att få igenom välbehövlig förändring.

Men problematiska frågor kvarstår, såsom vad som händer när individuella medlemmar av samma nationella parti ställer sig bakom bildandet av olika europeiska partier. Ett annat kritiskt problem är den rådande fördelningen av EU-medel för europeiska partier, som inte är proportionerlig i relation till storleken av representationen som uppnåtts i europeiska val. För att ta itu med både den verkliga representationen och frågor om rättvis finansiering lade EU-kommissionen fram ett förslag om att öka andelen EU-medel som fördelas baserat på valresultatet från 85 till 95 procent. Idag fördelas 15 procent mellan samtliga partier, oavsett antalet väljare de representerar.

Alemanno menar att förslaget om finansiering för politiska partier är en påminnelse om att Artikel 7 inte är det enda vapnet EU kan använda mot bristande respekt för rättsstatsprincipen i länder som Ungern och Polen. Förordningen tycks förutspå en tillsynsmekanism – nu stärkt ytterligare – för hur väl politiska partier inom EU rättar sig efter unionens grundläggande värderingar. Trots att den just nu förbises motsvarar den en kraftfull sanktionsmekanism som bör användas i större utsträckning. Men när omkring 30 procent av europaparlamentariker tillhör europeiska politiska grupperingar vars partier anses vara eller agerar som populister (till exempel tillhör Ungerns Fidesz-parti Europeiska folkpartiets grupp, medan Syriza och Podemos tillhör De Gröna/EFA-gruppen, och UKIP, AfD samt M5S tillhör EFDD-gruppen) är dess användande fortfarande otänkbart.

Inget magiskt recept

Rationella EU-medborgare bör inte få för stora förväntningar om ovannämnda åtgärder, även om inget av stegen är alltför ambitiöst. Men trots att kommissionen har varit tvungen att försvara sig under flera år kunde dess ordförande sända ut ett positivt budskap med syfte att hålla samman EU, och samtidigt erbjuda nya idéer för att minska unionens demokratiska underskott.

I Junckers ord: "Vi behöver europeiska partier med en verklig europeisk dimension och med möjlighet att göra skillnad."