Tech & Rights

Europaparlamentet begär sanning och rättvisa i fallet om Giulio Regeni

En ny resolution sätter äntligen hårt och välbehövt tryck på Egypten, som bedriver huvuddelen av sin handel med den Europeiska Unionen, att utreda fallet.

by Pauline Couble
Veckor efter att den unga forskaren Giulio Regeni hittades död i Egypten har Europaparlamentet lagt sin röst till de som redan kräver sanning och rättvisa i fallet.

Efter en och en halv månads tystnad har Europaparlamentet den 10 mars äntligen godkänt en icke-bindande resolution angående Giulio Regenis död. Fram till denna åtgärd har de europeiska regeringarnas beteende varit högst tvivelaktigt - några av dem blundade helt för Egyptens bristande respekt för mänskliga rättigheter.

Den nya resolutionen sätter äntligen hårt och välbehövt tryck på Egyptens myndigheter: om Egypten fortsätter att undvika något som helst samarbete med italienska myndigheter kommer konsekvenserna att bli allvarliga. Den Europeiska Unionen är landets huvudsakliga handelspartner, såväl som grundläggande partner i säkerhets- och militärfrågor.

Sanning och rättvisa för Giulio

Resolutionen tycks ha haft omedelbar verkan: Egyptens president, Abdel Fattah al-Sisi, har äntligen - över en månad sen händelsen - deklarerat sin önskan att se sitt land och Italien samarbeta i utredningen av Regenis död.

Demonstranter utanför Egyptens ambassad i Rom begär sanning och rättvisa för Giulio Regeni.

President al-Sisi nämnde inte överhuvudtaget de större problemen rörande mänskliga rättigheter i Egypten och, medan han godtog övervägandet av frågan om Giulio Regeni hade blivit torterad av professionella, vägrade han att vidare ifrågasätta egyptiska myndigheters inblanding.

Det är fortfarande långt kvar innan utredningen kommer att nå sanningen om vad som hände. Många falska spår har lagts fram av egyptiska myndigheter, men den mest trovärdiga förklaringen är fortfarande att motivet bakom mordet var politiskt.

Säkerställandet av effektivt samarbete mellan egyptiska och italienska myndigheter är avgörande, men även att det större sammanhanget av människorättskränkningar i Egypten tas i åtanke. Hur kan den Europeiska Unionens uttalanden om skyddandet av mänskliga rättigheter anses trovärdiga om vi återigen blundar för ett uppenbart fall av kidnappning, tortyr och mord?