EU Watch

EU-kommissionen öppnar ny front i striden om rättssäkerhet i Polen

Varför beslutade EU-kommissionen att ställa Polen inför rätta för att ha tvingat polska domare att gå i pension? Här kommer förklaringen, så att du kan hålla dig uppdaterad på EU:s kamp för att upprätthålla demokratiska värden i medlemsländerna.

by György Folk

Det var vida förutsett inför måndagens tillkännagivande att EU-kommissionen skulle hänvisa Polen till EU-domstolen över den lag som tvingar 27 av landets 72 domare i högsta domstolen att gå i förtidspension, inklusive dess chefsdomare. Detta är den senaste i en lång rad av bakåtsträvande åtgärder med syfte att föra domstolarna under regeringens kontroll som införts sedan partiet Lag och Rättvisa kom till makten i slutet av 2015.

Ingen tid att förlora

De som bevakar situationen må vara medvetna om att Polen dessutom granskas av andra regeringar i EU-rådet i enlighet med förfarandet under artikel 7. Du kan läsa mer om vad artikel 7 innebär här. För att förfarandet under artikel 7 ska kunna fortskrida måste minst 22 regeringar rösta för ett beslut om att situationen i Polen riskerar att utgöra ett allvarligt hot mot rättssäkerheten. I kommissionen är man inte säker på att man har siffrorna på sin sida, då vissa regeringar är rädda att de står näst på tur om de går vidare med förfarandet mot Polen. Men att tvinga seniora domare att gå i pension skulle orsaka oåterkallelig skada på landets rättsväsen. Att vänta på att EU:s regeringar tar sig samman var därför inte riktigt ett alternativ.

Istället för att lämna det upp till EU:s regeringar att finna sitt gemensamma samvete har kommissionen hänvisat den senaste lagen till EU-domstolen så att EU:s domare kan besluta om dess lagenlighet. Eftersom fall kan ta många år att avgöra har kommissionen vidtagit ytterligare åtgärder genom att be domstolen om ett preliminärt krisbeslut (en "interimistisk åtgärd"), enligt vilket den polska regeringen ska hålla tillbaka lagen tills dess att domstolen i Luxemburg kan fatta ett slutgiltigt beslut.

Lagen i fråga trädde i kraft den 3 april i år och gör det möjligt för de domare som påverkas att begära att deras tjänster förlängs med ytterligare tre år. Men makten att godkänna detta ligger hos Polens president. Presidenten kan rådfråga det nationella domstolsrådet angående beslutet. Men rådets åsikter är inte lagligt bindande, och det lever heller inte upp till europeiska standarder om domstolsväsendets oberoende – och blev därför avstängt från det europeiska nätverket för domstolsadministrationer tidigare den här månaden. I praktiken har presidenten fullständig kontroll över vem av de domare som står inför pensionering som får fortsätta sitt arbete.

[codebox]

Domen kan öka trycket

Så vad är kopplingen mellan artikel 7 och just detta rättsfall?

Kommissionen triggade artikel 7 i slutet av förra året då den polska regeringen vägrade att implementera en enda av de rekommendationer man fått under två år av förhandlingar i enlighet med ett mindre formellt förfarande, under EU-ramverket för att stärka rättsstatsprincipen. Den 18 september höll EU-ministrar sin andra utfrågning om Polen i enlighet med förfarandet under artikel 7, och regeringen visade bristande intresse för att bemöta de farhågor som kommissionen uttryckt. Detta förfarande kommer att fortskrida vid sidan av rättsfallet, i ett försök att häva några av de skadliga reformer som regeringen infört.

Fördelen med att föra fallet inför EU-domstolen istället för att vänta på att regeringarna ska reda ut frågan på politisk väg är att det kommer bli svårare för den polska regeringen att sälja in en negativ dom som en politisk konspiration. Och om EU-domstolen uppdagar att Polen bryter mot EU-regler – och Polen sedan vägrar att lyda domen, som man redan antytt att man kommer göra – sätter det ytterligare tryck på de regeringar som är motvilliga att rösta för artikel 7. Hela EU:s rättssystem som styr handel, resande och andra samarbetsformer mellan regeringar är beroende av att samtliga länder lyder EU-domstolens beslut. En regering som är ovillig att stödja artikel 7 i den situationen skulle underminera den rättsordning som gör det möjligt för EU att fungera.