Möt er nya chef – er gamla chef.
Den 6 juni blev Andrej Babiš premiärminister i Republiken Tjeckien för andra gången på sju månader. Detta är en oerhört oroväckande utveckling för de som bedriver påverkansarbete till stöd för medborgerliga friheter samt för oberoende medier. De oberoende nyhetskällorna hotas både av att bli övertagna av Babiš och andra oligarker, och av hot mot deras arbete och personliga välmående.
Från Agro till ANO
Andrej Babiš väg mot den politiska toppen i Tjeckien har möjliggjorts av hans karriär som affärsman, som gjort honom till landets näst rikaste person – till stor del tack vare hans jordbrukskonglomerat, Agrofert. Han har använt en kombination av pengar, bekanta och god timing för att slå sig in i politiken som ett populistiskt alternativ till etablissemanget. Han grundade sitt eget parti, ANO – vars namn betyder "ja" – och steg snart i rankerna till att bli finansminister och sedan, i december år 2017, premiärminister.
Men anklagelserna om korruption följde honom in i politiken. Hur han kunnat finansiera sina affärer har aldrig fått någon fullgod förklaring, och han utreds fortfarande för anklagelser om att med bedrägeri ha säkrat 2 miljoner euro i EU-bidrag. Detta har satt käppar i hjulet för hans tidigare försök att bilda regering. Senast har det bildats en koalition som kommer att behöva ta sig igenom ett misstroendevotum den 11 juli.
Det är svårt att få klart besked om Babiš politiska åsikter. Precis som andra populistiska ledare spelar han i sina offentliga uttalanden till stor del på känslor, och de saknar substans. De ställningstaganden som han är tydlig med är smärtsamt bekanta och står nära andra europeiska populisters åsikter: han anser att invandring och terrorism är de två största hoten mot Europa, och ser – precis som Ungerns Viktor Orbán och Polens Jarosław Kaczynski – sig själv som räddaren av landets identitet som nation. För att stärka sin position har Babiš, likt Orbán och Kaczynski, börjat kuva kritiska röster inom och utanför regeringen – särskilt i mediavärlden.
Kontrollerar berättelsen
När en regering slår ned på människors medborgerliga friheter och försöker kontrollera oberoende organ som är avgörande för rättssäkerheten, såsom rättsväsendet, kallas det för ett problem med "krympande utrymme". Liberties har tidigare granskat problemet med krympande utrymme i Rumänien, Italien och Polen. I det senare fallet är problemet som tydligast i regeringens handlingar för att kapa rättsväsendet och föra det under sin kontroll. I Italien har politikers och många mediers ställningstagande mot invandring lett till direkta juridiska begränsningar av icke-statliga organisationers rättigheter, för att inte tala om avsevärd ekonomisk och ryktesmässig skada.
I Republiken Tjeckien är problemet med krympande utrymme särskilt allvarligt för landets fria och oberoende media. Babiš politiska uppgång har åtföljts – om inte möjliggjorts – av hans övertagande av några av landets största medier. Han grundade ANO år 2011 och började köpa upp medieföretag kort därefter. År 2013 köpte han mediegruppen MAFRA, som publicerar en av landets mest populära tidningar. Sedan köpte han tidningarna Lidové noviny och Metro, som totalt läses av över en miljon tjecker varje dag. Han följde upp detta med sitt köp av Radio Impuls, som har störst lyssnarpublik i hela landet.
En rapport från Foreign Policy som publicerades år 2015 slog fast att Babiš medier "ofta presenterar en fördelaktig bild av Babiš – och kritik mot hans motståndare." Rapporten, som kom ut ett år efter att Babiš utnämnts till finansminister, noterade även att dessa medier hade inlett utredningar gällande anklagelser om korruption mot dåvarande premiärminister Bohuslav Sobotka.
Tystar kritiken
Dessa angrepp har åtföljts av angrepp mot andra, kritiska medier. "Babiš medier började även smutskasta mig och min tidning," sa journalisten Jakub Patočka i en intervju med den franska journalisten Rachel Knaebel. Patočkas nyhetssajt, Deník Referendum, stod bakom en exposé av hur Babiš har använt sin politiska makt för att få sin egen förmögenhet att växa. För detta har Patočka och Deník Referendum blivit åtalade för förtal.
Patočka tvivlar inte över de sanna motiven bakom detta: att tysta en kritisk röst som talar ut mot Babiš. Detta är gammal skåpmat från populistiska envåldshärskare. I Ungern har Orbán använt sig av offentliga medier medan hans kumpaner har köpt upp privata mediegrupper. Efter att ha kommit till makten i Polen avskedade det högervridna PiS-partiet verksledningen för offentlig radio och tv, och gjorde om kvällsnyheterna till "PiS-regeringens megafon genom att hylla dess dagliga framgångar på såväl hemma- som bortaplan," enligt en rapport från Freedom House.
Även president Zeman bidrar till misstro och illvilja mot journalister. Vid en presskonferens i maj år 2017 skämtade Zeman om att hans land hade för många journalister och att han ville att de skulle "likvideras". Han har även refererat till journalister som "kodynga" och "hyenor", och vid en annan presskonferens i oktober förra året höll han upp en imitation av en AK-47:a prydd med orden "na novinaru" – "för journalisterna" – på gevärspipan.
Årets World Press Freedom Index från Reportrar utan gränser hänvisade specifikt till den senare frågan och uppgav att "koncentrationen av ägandeskap av media har nått en kritisk nivå" i och med Babiš och andra oligarkers övertaganden. Föga överraskande föll landet 11 platser från 2017 års index, ner till 34:e plats.
Som Ungern och Polen?
Trots Babiš grepp om makten finns det anledning att vara hoppfull om att hans populistiska retorik inte kommer att få genklang hos tjeckiska väljare på samma sätt som i Ungern och Polen. Det finns avsevärda kulturella skillnader mellan Republiken Tjeckien och andra öststater som befinner sig i populismens grepp.
"Den patriotiska faktorn är inte så stark i tjeckisk politik, och 'blod och lands'-faktorn saknas nästan helt," sa Patočka. "Det finns visioner om 'det stora Ungern' och 'det stora Polen,' men 'det stora Tjeckien' existerar inte som koncept."
Men tjeckerna har ändå svepts med i Babiš populistiska retorik och är uppenbarligen mottagliga för hans hets till rädsla för invandring. Medan EU-kommissionen fokuserar sina ansträngningar på Polen och Ungern glider ett tredje land i Visegrádgruppen alltmer i auktoritarianismens riktning. Och medan EU hittills helt förståeligt har fokuserat på regeringars övertagande av rättsväsendet och civilsamhället kan erosionen av landets oberoende media visa sig minst lika riskfylld för demokratin.
Huruvida Babiš populism kommer att få landet att falla ner i auktoritarianism likt andra Visegrádmedlemmar återstår att se. Men det är oerhört oroväckande att så mycket av vad han redan åstadkommit har gått oupptäckt förbi utanför Republiken Tjeckiens gränser. EU kan snart komma att stå inför ännu en centraleuropeisk huvudvärk.