Den 13 december dömde domstolen i Strasbourg att Belgien gjort sig skyldig till omänsklig och nedvärderande behandling (ett brott mot Artikel 3 i Europakonventionen) av en allvarligt sjuk georgisk medborgare.
Domstolen beslutade att den belgiska staten även hade kränkt hans rätt till privat- och familjeliv (Artikel 8, Europakonventionen) genom dess avsikt att utvisa honom till hans hemland samtidigt som hans fru och barn bor kvar i Belgien.
Belgiska förbundet för mänskliga rättigheter (LDH) har upprepade gånger uttryckt stark kritik mot Utlänningsbyråns administrativa praxis med avseende till omständigheter som kan rättfärdiga uppehållstillstånd av hälsoskäl.
Sjukdomens allvar utvärderas genom ett medicinskt intyg, utan att man någonsin träffar personen. Dessutom är allvarströskeln som krävs så hög att patienten måste väntas avlida inom tre månader.
Utlänningsbyrån analyserar endast på ett ytligt sätt tillgång till sjukvård i återvändande- eller hemlandet.
Rättigheter är till för alla
I och med sitt beslut från den 13 december, i fallet Paposhvili mot Belgien, har Europadomstolen omdefinierat denna administrativa praxis som alltför ofta bryter mot grundläggande rättigheter och överväldigar lagstiftares vilja att bekämpa övergrepp som sker under ansökan om uppehållstillstånd av hälsoskäl.
LDH noterar även med lättnad att de brott som begåtts inte dolt de huvudsakliga frågorna som står på spel. Europadomstolen gjorde rätt i att upprepa att värderingarna som står inskrivna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är ämnade för alla, utan undantag.
Kommer något att förändras?
LDH hoppas att domen kommer att leda till radikala förändringar inom administrativ praxis.
Men vi är rädda att förvaltningen, tillsammans med statssekreteraren för asyl och migration, återigen inte kommer att respektera domstolens beslut, såsom redan varit fallet med andra beslut från domstolen i Strasbourg.
Behovet av att garantera rättigheter för sjuka migranter är trängande. I deras utsatthet bör de vara skyddade från godtyckliga och ogrundade beslut. Men just nu sker det motsatta.
Migrationspolitiken får inte "gå över gränsen" för rätten till liv, värdighet och familjeliv.