Democracy & Justice

Avtalet mellan Belgien och Sudan – ett stötande och oacceptabelt samarbete

Efter att Belgien vägrat att välkomna migranter och senare förföljt dem samarbetar landet nu med den diktatoriska regimen i Sudan för att identifiera sudanesiska medborgare. Hur långt är ministern villig att gå för att "städa upp" huvudstaden?

by David Morelli
Genom att nå en överenskommelse med den sudanesiska regeringen om identifieringen av migranter som befinner sig i Maximilienparken i Bryssel har ministern för asyl och migration, Theo Francken, nått en ny fas i landets policy om att förfölja landsflyktingar, inklusive familjer och barn, som just nu försöker överleva i den belgiska huvudstaden i hopp om att lämna Belgien och nå Storbritannien.

En smutsig uppgörelse

Ministern för asyl och migration tycks vara förblindad av rädslan för att en ny "Calais-djungel" ska byggas upp i den belgiska huvudstaden, i en sådan utsträckning att han trasat sönder landets värdighet genom att förhandla fram ett avtal med en officiell sudanesisk delegation från inrikesdepartementet.

Denna delegation agerar på order av en president vars arresteringsorder för folkmord och brott mot mänskligheten utfärdats av internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag.

Ministern är väl medveten om de många brott mot mänskliga rättigheter som just nu begås i Sudan, ett land som styrs av en diktatorisk regim. Den höga andelen godkända ansökningar för internationellt skydd från sudanesiska medborgare visar på hur svår och farlig situationen är för regeringsmotståndare i Sudan, som riskerar att torteras om de grips.

Genom att genomföra identifieringsförfaranden på sudanesiska medborgare som gripits under polisrazzior i Maximilienparken utsätter Francken inte bara dessa personer för livsfara om de tvingas återvända till sitt hemland, men också deras familjer som stannat kvar i Sudan.

Kumpan till en diktator

Införandet av dessa identifieringsförfaranden i samarbete med en officiell sudanesisk delegation som agerar på order av Sudans president Omar al-Bashir innebär att ministern nu samarbetar med en diktatorisk regim.

Samtidigt som den belgiska regeringen just nu ansöker om en plats vid FN:s säkerhetsråd i New York sänder ministern ut ett ödesdigert budskap till världen.

I ett sådant kontext, och medan premiärministern tros försöka dölja detta så kallade "tekniska" samarbete mellan hans minister och Sudan, hur kan Belgien rimligen ansöka om en plats på FN:s säkerhetsråd? Genom att samarbeta med Khartoum ignorerar Belgien öppet rådets beslut om att be ICC att öppna den utredning som resulterade i utfärdandet av en arresteringsorder mot al-Bashir, som fortfarande sitter vid makten idag.

Ett val

Belgian League of Human Rights uppmanar regeringen att vara konsekvent och att välja mellan att dra tillbaka sin kandidatur för medlemskap i FN:s säkerhetsråd, eller att sända ut ett starkare budskap till ministern och avsluta partnerskapet med Sudan. Minister Francken har begått ett allvarligt politiskt misstag genom att slutföra detta olovliga avtal, och det efter order om bland annat polisrazzior och införandet av arresteringskvoter.

Den belgiska regeringens trovärdighet och anständighet när det kommer till grundläggande rättigheter står nu på spel.