Tech & Rights

Policydokument: Yttrandefriheten hotas av nya EU-regler

EU-regeringar och Europaparlamentet arbetar på att sammanställa nya regler för tv, on-demand och tjänster för videodelning. Vårt policydokument täcker de huvudsakliga problemen och erbjuder lösningar till EU:s beslutsfattare.

by LibertiesEU

Liberties har publicerat ett policydokument som analyserar ändringarna av direktivet om audiovisuella medietjänster (AVMS-direktivet) som går in i slutskedet av förhandlingar mellan Europaparlamentet och nationella regeringar i rådet. Direktiv används för att skapa gemensamma minimiregler inom EU så att företag och individer endast behöver rätta sig efter en enda standard när de arbetar i flera EU-länder, istället för 28 olika standarder från individuella länder.

Just denna lagstiftning lägger fram särskilda regler som företag och regeringar måste åtlyda när de tillhandahåller och reglerar tv-tjänster och liknande mellan ett EU-land och ett annat. AVMS-direktivet skapar bara regler om särskilda aspekter av media, såsom reklam, skydd av barn, marknadsföring för och distribution av europeiska tv-program, sändning av större händelser såsom fotbollsmatcher, tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning samt hatpropaganda.

Vårt policydokument belyser ett antal problem med de reformer som just nu debatteras. Vissa förslag bryter mot rätten till yttrandefrihet, som EU och dess medlemsländer är skyldiga att skydda enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Vårt dokument föreslår även hur dessa problematiska bestämmelser skulle kunna ändras för att se till att regeringar och EU rättar sig efter sina rättsliga förpliktelser.

Vi identifierar fyra huvudsakliga problem:

För det första, i den nya versionen av AVMS-direktivet som föreslås har EU beslutat att vidga direktivets omfattning. Detta innebär att direktivet inte bara kommer att omfatta tv och internetbaserade tv-kanaler, utan kommer även att reglera plattformar för videodelning, såsom YouTube.

Detta för att EU:s beslutsfattare anser att plattformar för videodelning fungerar som tjänster som liknar television, och därför bör liknande regler gälla. Men plattformar för videodelning och till och med on-demandtjänster (som Netflix) skiljer sig fundamentalt från tv-tjänster. Tjänster för on-demand och videodelning låter oss se vad vi vill, när vi vill, på vilken enhet vi än använder. Till skillnad från tv-tjänster måste vi aldrig se något vi inte har valt att se. Så det finns ingen anledning att införa samma sorters restriktioner som gäller för traditionella tv-tjänster, där man lätt kan råka se något man inte valt själv. Att införa samma sorters tunga förpliktelser på plattformar för videodelning kommer att hämma utvecklingen av internetbaserade kreativa industrier och på otillbörligt sätt begränsa yttrandefriheten.

För det andra kräver den nya versionen av AVMS-direktivet att minst 20 procent av tv-företagens tablåer ska bestå av europeiska program. Det finns till och med förslag om att öka siffran till 30 procent.

Främjandet av europeiska kulturer är en viktig uppgift för media, i synnerhet när program från andra länder – särskilt USA – dominerar tv-tablåerna. Men ett krav om 20 procent lägger en tung börda på företagen. Det är osannolikt att det kommer att leda till att stora företag, såsom Netflix, och mindre on-demandtjänster faktiskt producerar europeiska program själva. Istället kommer dessa företag att uppfylla 20 procents-kravet genom att helt enkelt ladda upp existerande europeiska verk till deras lista av program. Och eftersom detta inte är nytt, originellt innehåll är sannolikheten liten att allmänheten kommer att vilja se det. Så i slutändan kommer regeln inte göra mycket för att främja europeisk kultur, men den kommer lägga en ytterligare ekonomisk börda på medieföretagen. Ett sådant krav kan endast rättfärdigas för kanaler som drivs av public service-media, eftersom det är en del av deras uppgift att använda offentliga medel för att främja nationella och europeiska kulturer.

För det tredje lämnar förslaget över ansvaret för att besluta om vad personer får säga på internet till företag som Facebook och Google. Den nya lagen kommer göra det möjligt för regeringar att bötfälla den här typen av internetföretag om de inte avlägsnar hatpropaganda från sina hemsidor.

Men det är upp till dessa företag att besluta om vad som räknas som hatpropaganda. Liberties varnar beslutsfattare för denna lösning. Problemet är att det kan vara svårt att identifiera hatpropaganda. Människor sprider ofta kontroversiella idéer som kan chocka och reta upp delar av allmänheten, men dessa är viktiga för den demokratiska debatten och utgör inte hatpropaganda. Företag kommer med största sannolikhet vara alltför försiktiga för att undvika risken för böter, eftersom de tenderar att vägledas av en önskan att maximera vinsten snarare än att tjäna demokratin genom att främja ett balanserat offentligt samtal. För företag är skyddet av mänskliga rättigheter inte av yttersta vikt. Istället för att lägga dessa viktiga beslut i företagens händer bör regeringar tillåta existerande rättsliga mekanismer att fylla sin funktion. Det vill säga, tillåta domstolar att besluta vad för slags innehåll som bör avlägsnas från hemsidor.

För det fjärde vidgar direktivet omfattningen av termen "skadligt innehåll". Enligt Europeiska kommissionens förslag bör plattformar för videodelning vidta åtgärder för att skydda barn från program med skadligt innehåll. Denna lösning skulle kräva att plattformar för videodelning märker och till och med censurerar innehåll på nätet.

Detta är problematiskt eftersom företag kommer att använda filtreringsprogram, som inte kommer kunna skilja på information som skulle kunna vara användbar och information som kan vara skadlig. Till exempel skulle barn kunna söka efter information om sexualkunskap eller stöd att hantera sexuella trakasserier på nätet. Men den relevanta informationen skulle sannolikt blockeras av filtreringsprogram som försöker hindra barn från att få tillgång till våldsamt innehåll. Ett löjligt exempel är Essex stads hemsida, som blockerades av filtreringsprogram för att den innehöll ordet "sex".

Du kan ladda ner policydokumentet i sin helhet här.