Efter attantaten i Paris och Bryssel har den belgiska regeringen placerat ut militärer för att hjälpa polisen, men utan särskild förberedelse.
Armén ombeds nu att ansluta sig till personalen i fängelser för att göra någonting åt vad justitieministern själv har kallat en "humanitär" situation.
Att positionera ut militären i fängelser väcker flera frågor:
1. Vad är den rättsliga grunden som tillåter militären att ingripa i fängesler och se till fångarnas grundläggande behov?
2. Om det fanns en rättslig grund, skulle militären vara tillåten att ingripa i händelse av en överträdelse eller försök till flykt? Skulle de kunna ingripa för att se till fångarnas grundläggande behov? Man kan undra vad militärstyrkorna skulle ha tillåtelse att göra, och var gränsen skulle gå. Skulle de till exempel göra det möjligt att garantera fångarnas rättigheter (rätt till familjeliv, etc.)?
3. Dessutom kan man undra till vilken utsträckning den här extrema åtgärden kan komma att bli normen, såsom hänt med militärens närvaro på gatorna. Efter att ha kallat in armén i februari förra året gav regeringen intrycket att militärens närvaro endast var tillfällig, och att syftet var att hantera en särskilt allvarlig krissituation.
Ett och ett halft år senare är armén fortfarande utstationerad på gatorna och ger inget intryck av att vara på väg att lämna sina poster. Med tanke på att läget har varit kritiskt i belgiska fängelser under de senaste tio åren kan man fråga sig hur länge militären kommer att vara utpositionerad för att hjälpa i fängelsekrisen.
4. År 2015 var många dessutom rädda att regeringen skulle använda sig av armén för att hantera sociala och politiska motsättningar, och mot sociala rörelser, för att minska trycket från strejker - vilket var den typ av strategi som föreslogs av Anvers borgmästare. Innebär inte detta att vi börjar acceptera ett resonemang som rubbar balansen mellan arbetare och myndigheter?
Landet står inför en ovanlig och riskfylld situation, med soldater som skickas att arbeta i fängelser för att ta kontroll över de humanitära konsekvenserna av en strejk. Belgiska förbundet för mänskliga rättigheter hoppas att regeringen äntligen kan se situationen för fångar i belgiska fängelser i sin helhet, och överväga det akuta behovet av strukturreformer.