Segregering och diskriminering av romer fortsatt problem i Italien

Trots upprepade varningar från internationella organ och målen som satts upp för den nationella strategin för integrering av romer fortsätter segregering och diskriminering av sinti och romer att vara ett problem i Italien.
Den 8 april, på den Internationella dagen för romer och sinti, publicerade den italienska föreningen Associazione 21 Luglio sin årliga rapport för Italien. Rapporten för år 2015 visar att Italien fortfarande behandlar frågor som rör sinti och romer på värsta sätt.

Byggandet av segregerade läger fortsätter, och stärker diskrimineringen av romer. Samtidigt tvångsvräker de italienska myndigheterna alltfler personer från de romska lägren. Tillsammans bidrar detta till en bibehållen atmosfär av fientlighet och intolerans mot sinti och romska grupper.

Bostäder och marginalisering

Det bor fler än 180 000 romer och sinti i Italien, varav omkring 35 000 bor på nödhärbärgen och nästan 20 000 i särskilda bosättningar som byggs och drivs av italienska kommuner. Den här statistiken visar på pågående marginalisering och de italienska myndigheternas fortsatta kränkningar av mänskliga rättigheter, trots de mål som satts upp för den nationella strategin för integrering av romer.

Internationell uppmaning till förändring

Många internationella övervakningsorgan - inklusive Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans, och FNs Utskott för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter - har utfärdat rekommendationer för Italien i samband med allvarliga diskrimineringsfall, hatbrott och rasistisk politik som fortsätter skapa problem i landet.

Till och med Nils Muižnieks, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, har uttryckt sin oro angående fortsatt diskriminerande behandling och utfrysning av romer.

Ett politiskt problem

Ett av de huvudsakliga hindren för fungerande policy för integrering av romer och sinti är politiskt. Det fientliga och intoleranta politiska klimatet bibehålls med hjälp av stereotyper och utbredda fördomar, som i sin tur får sitt bränsle från hatpropaganda från politiska och intitutionella representanter.

Det är viktigt att Italien väljer representanter som kan åstadkomma framsteg i de här frågorna, ta den nationella strategin seriöst, och vända den allmänna opinionen.