Lagens uttalade mål - att stärka familjejordbruket och att motverka spekulativ handel av jordbruksmark - väcker ingen oro för att de skulle strida mot konstitutionen. Men åtgärderna som genomförs för att nå målen är ofta godtyckliga och oproportionerliga.

Den polska regeringens lagförslag om överlåtelse av jorbruksmark introducerar förändringar som bland annat ska begränsa möjligheten för utlänningar att köpa mark.

Den 1 maj kommer Polen att ha varit medlem i den Europeiska unionen i tolv år. Från det datumet kommer polsk jordbruksmark inte längre vara skyddad från utländska köpare.

Detta har lett somliga att påstå att det efter den 1 maj kommer att finnas ett växande intresse för polsk jordbruksmark bland köpare från andra EU-länder, särskilt från områden där priset för mark är mycket högre än i Polen.

Författningsvidriga förordningar

Införandet av strikta förordningar som ska styra köp av jordbruksmark från privata parter har väckt tvivel om ändringarnas författningsenlighet. Som regel kommer enbart enskilda jordbrukare att kunna köpa jordbruksegendom.

Enligt lagförslaget anses en person inte vara en enskild jordbrukare om han eller hon bor utanför kommunen som jordbruksmarken tillhör, även om personen har lämpliga kvalifikationer och personligen odlar marken.

Dessutom gör den nya lagen det omöjligt att köpa jordbruksmark för personer som är kvalificerade att arbeta inom jordbruket och som har arbetslivserfarenhet men som aldrig tidigare ägt mark.

Jurister från Helsingforsstiftelsen för mänskliga rättigheter (HFHR) oroas även av författningsenligheten av kravet att köpare personligen måste bedriva jordbruket i tio år från köpedatum. Det verkar som en alltför lång tidsperiod, och för att få göra undantag måste man uppfylla strikta krav, såsom att sälja marken till en familjemedlem eller kunna visa på en olyckshändelse.

"I ljuset av konstitutionen är konsekvenserna som följer av att inte rätta sig efter den här förordningen, nämligen [statens] rätt att begära ett obligatoriskt köp av jordbruksegendomen, oproportionerliga. Det kan ses som en slags straff-tvångsinlösning. Eftersom det skulle vara nödvändigt att utföra en sådan tvångsinlösning för att förverkliga det offentligt målet skulle det vara författningsvidrigt," sade Marcis Szwed, en av HFHR:s jurister.

Religiös förmån

Enligt HFHR innebär den diskuterade lagen ett orättfärdigt gynnande av kyrkor och religiösa samfund, som inte skulle vara bundna av de ovannämnda förordningarna. En sådan förmån kan varken rättfärdigas av de religiösa gemenskapernas arbete eller av andra faktorer.

Lagförslaget upphäver även rätten till köpeprioritet för de som förlorat sina ägodelar under Polens socialistiska styre, då ersättning inte erbjöds.

"Sådana förändringar verkar vara svåra att acceptera, särskilt med tanke på att för många människor, såsom för de som förlorade sin egendom på grund av ett kommunistiskt påbud om jordbruksreform, var rätten till köpeprioritet den enda moraliska kompensationen" tillade Szwed.