Institutionen har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter under 10 års tid. Tre tjeckiska ombudsmän i rad har nått samma oroväckande slutsats efter sina besök till anläggningen, som har ignorerat alla klagomål fullständigt, samtidigt som undervisningen fortsätter.
Målet med de offentliga ämbetsmännens systematiska besök till institutioner för barn med allvarliga beteendestörningar - i det här fallet för pojkar från 12 till 18 år - är att stärka skyddet av frihetsberövade personer från alla typer av misshandel.
Kontakt med föräldrar, bara efter gott uppförande
Utöver jurister och ombudsmän deltog även speciallärare - ledande experter inom barnutbildning - vid besöken. Samtliga ombudsmän, inklusive nuvarande ombudskvinnan Anna Šabatová, dokumenterade samma eller liknande vanskötsel i sina rapporter. Det har endast skett begränsad förbättring under de senaste 10 åren. På många sätt har situationen till och med blivit värre:
- utbildningssystemet bygger på förtryck och begränsning av grundläggande mänskliga behov (frisk luft, telefonsamtal med vänner och familj, extra matportioner);
- den allmänna atmosfären är väldigt negativ och spänningar tenderar att eskalera;
- förhållningssättet till pojkar bygger på order från maktposition, tar inte hänsyn till individuella behov, eller till mentala och moraliska gränser;
- betygssystemet för pojkars beteende är väldigt nedslående, komplicerat, förvirrande, och påverkas av minsta lilla övertramp eller känslouttryck ("för att prata i matsalen förlorar du två poäng," till exempel) vilket orsakar motsättningar och rädsla bland pojkarna på institutionen;
- barn som besöker sina föräldrar eller juridiska ombud får bara göra det som ett privilegium länkat till poängsystemet, trots att sådana besök är barnens juridiska rättighet;
- professionel psykologisk behandling varken ordnas eller garanteras.
Vanligt förekommande vanskötsel
Misshandel förekommer i följande former inom utbildning vid institutionell och skyddad uppfostran:
- kränkning av rätt till privatliv och familjeliv;
- ökande av personers beroende på omsorg;
- ringaktning av socialt självbestämmande;
- och bristande respekt för personens rätt att delta i beslut om sitt eget liv.